2008 blir 2009.

Ett synnerligen GOTT NYTT ÅR tillönskar jag er alla. M.V.H. Red.

Vykortsvinter.

Jag pratade i telefon med en gammal kamrat i julhelgen, uppifrån Ångermanland där vi bodde -76 till -83. Han J-A Wallin med familj i Ö-vik, och vi Gahlon´s i Gottne, en liten by några mil utanför. Vi jobbade på ett tredje ställe, som heter Bredbyn, som ligger i Anundsjö socken, fortfarande i Ångermanland. Han skickade några bilder som han tagit i Bredbyn på Luciadagen, ni ser en här ovan, en vy så vacker så man skulle gissa på Jenny Nyström om det fanns en tomte med på bilden. Så här såg det nästan alltid ut på vintern när vi bodde där. Men, (det finns alltid ett men) när vintern var åtta månader lång, trettio minusgrader i tre månader, och det snöade lapphandskar på barnens skolavslutning, då hade man glömt naturskönhetsupplevelsen. Men håll med mig kära läsare, visst är det vackert.

Eländes elände.

Nu är glada julen slut. Och nere i Gasa tar dom livet av varann igen, samtidigt som hela världen är i ekonomisk kris, och här hemma är halva befolkningen (den lilla arbetande delen) varslad om uppsägning. Det går åt helvete med hela limpdegen.
* Förr mådde vi bättre än vi hade det.
* Men idag har vi det bättre än vi mår.
* Kanske, skulle vi må bättre om vi hade det sämre.
* Eller, skulle vi må sämre om vi hade det ännu bättre?
* Möjligen, är det bättre att ha det bättre än att må bättre.
* Eller, är det sämre att må bättre än att ha det bättre?
Hoppas på ett bra 2009.

Äntligen Julafton.

Hillenbladet tillönskar alla eventuella läsare en synnerligen GOD JUL.

Dan före dan före dopparedan.

HO HO HO Nu kommer jag snart.

Väntans tider.

I år satte redaktörn upp julgranen långt tidigare än normalt. Tänkte att vi skulle njuta av den när vi går i väntans tider, istället för efter jul. Advent betyder ju väntan har jag hört. ( Det är väl väntan på tomten man åsyfter.) Den här vackra skapelsen ska väl kunna locka honom hem till mig.

Kaoskul på hjul i jul.

Vid ett besök på centralstationen, möttes jag av denna syn som jag kände att jag måste föreviga, och överlämna till bladets humorredaktion. Man undrar ju om folk läser hela texten, eller bara första ordet på skylten innan man parkerar sin cykel.

Lucia igen.

Idag var det dags igen för lussetablå på Ebba Gahlons förskola, där dom bjöd på skönsång, kaffe och skinkmacka.
Lucian Ebba vid granen.
Här är hela förskolegänget.

Lucia.

Även pepparkakor och tomtenissar var representerade, en nisse hade fått hybris men sådant höjer ju bara underhållningsvärdet på det hela. Tilläggas bör att de barn som ville klä sig som spindelmannen, ninjaturtels och dylikt fick talas till rätta. Alla sjöng iallafall som en veritabel änglakör.
Här har vi några söta lucior från samma uppvisning.
Nu är det dags igen för en massa Lussefirande i skolor och på dagis. Det här är Alfred Gahlon som är stjärngosse. Varje år är det samma problem att få struten att sitta där den ska.

Advent.


Hillenbladet tillönskar sina ev. läsare en trevlig första advent.

Julstämning.


Det hände sig på den tiden att kejsar Augustus utgick med ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Det där känner vi ju till allihopa, och som Svenskar har vi ju fått känna på skattetrycket mer än övriga världen skulle jag vilja påstå. Till yttermera visso, emellertid, närmar sig advent och julen med stormsteg vilket kräver att vi blir lite stämningsfulla och tindrar med ögonen lite mer än vanligt. Som ni förstår så har jag väldigt lite att skriva om i bladet, så jag tänkte berätta att vi i familjen (framförallt min hustru) har en tradition att till varje advent kreera en ny adventsljusstake, så även i år. Jag önskar att jag hade bilder på de 40 tidigare skapelserna, men ni får nöja er med årets, håll till godo.

Skratta eller gråta?


Jag läste häromdagen, att Svensk trupp i Afghanistan hade blivit beskjuten, och besvarat elden utan att först tagit på hörselskydd. Ingen skadades turligt nog (kanske just för att dom inte lade ner så mycket tid på att leta efter hörselskydden) men dom måste få hörseln kontrollerad så att inte den är skadad. Tänk om 50år när alla Afghan-vetteraner, lemlästade och trasiga i själ och hjärta, åkandes med rullstolar och permobiler, samlas för att hylla alla kamrater, som fick åka hem i en liksäck. I det läget tror jag våra Svenska hjältar är något malplacerade med sina tinnitusbesvär. Om jag själv hade varit med och blivit beskjuten, hade jag nog behövt ett par rena kalsonger, istället för en hörselkontroll.

Lillklockan klämtar till storklockans dön.

Komentaren till Mr. president, är en del av Fredmans epistel N:o 81.

Lillklockan klämtar til storklockans dön,

Löfvad står cantorn i porten;
Och vid de strålande gåssarnas bön,
Helgar denna orten.
Vägen opp til templets griftprydda stad,
Trampas mellan rosors gulnande blad,
Multnande plankor och bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad,
Djupt sig bugar med tårar.

Carl Mikael Bellman

Mr. President.


Nu har man tjatat i media kontinuerligt i månader om presidentvalet i USA. Vem som är deras ledare är för mig personligen helt ointressant, och jag hoppas att man tonar ner den här rapporteringen litegrann nu när valet är avgjort, så man får plats med sådant som rör oss här i vår egen lilla ankdamm. Det som blir spännande angående Barack Obama är hur länge han överlever, i ett land där hatet mot "färgade" i vissa delstater är så fruktansvärt stort. Hillenbladet önskar i allafall Lycka till.

Hallonvin är över.




Det var ovanligt få spöken som besökte oss i år. Så vi fick äta upp allt godis själva. Dom som kom fotade vi och här är dom. ( "Fotade" menas inte sparkade ut utan fotograferade).

Alla helgons helg.


Nu är det dags att smycka våra kära bortgångnas gravar med ljus och annat vackert. Istället för att gå och köpa färdiga kransar, som jag brukar göra, gick jag ut i skogen o0ch plockade ris, mossa, och kottar. Gick sedan hem och gjorde några rosetter som vi kan smycka våra gravar med, lätt som en plätt och man sparar flera hundra spänn i dessa orostider, resultatet ses på bilden. Det behövs ingen florist för att göra detta, bara lite fantasi och lust.

Vardagshjältar.


Tidigt i morse när jag är ute med hundarna, det blåser halv storm och
den första snön vräker ner. Jag går och tänker att i det här vädret vill ingen fan vara ute, samtidigt som hunden kröker rygg för att " do what a dog got to do" ser jag mig omkring, man vill ju veta att ingen ser att man fuskar med bajspåsen. Jag hoppar till av förskräckelse,. när jag ser fru Sandström ligger på knä i häcken och ränsar ogräs. Jag frågar naturligtvis om hon mår riktigt bra, och hon förklarar att hon tagit ledigt just för att ränsa häcken från ogräs, och då ska man fan i mig gjöra det också. Jag tycker att människor med så hög moral måste premieras, när man i vanliga fall vabbar eller sjukskriver sig, för att gå till frissan eller bara ligga och titta på TV.

Farthinder.


Debatten om våra farthinder fortsätter naturligtvis, en del av hindren är för höga så man skrapar i underredet om man kör för sakta (30) man måste gasa på lite för att komma över galant. Funktionen har därmed upphört. En annan fråga har uppkommit, nämnligen: Måste inte hindren utmärkas med skyltar eller dylikt? Jag läser i VLT en artikel i "snacka om trafik" som handlar om farthinder. Citat: På 50gator måste skyltar för farthinder sättas upp, dock inte på 30gator. Jag själv anser nog att man borde markera hindren med flouroserande färg typ övergångsställen om ni fattar.

Biodling.

Här hamnade dom till slut, på ett nytt viste, hoppas dom produserar lika mycket honung som på förra gården. Själv kan jag tyvärr inte ägna mig åt biodling. Man kan ju inte ha en bisyssla om man inte har en huvudsyssla.
Transporten gick på släpvagn.
I dag var jag och hjälpte en riktig biodlare att flytta några bisamhällen, från en gård till en annan, ute vid Lundby.
Här på bilden ser vi en typisk biodlare som vet vad han håller på med. Sverige har cirka 14000 biodlare och 150000 bisamhällen. Här på bilden är det två nybörjare som missförstått det hela.

Höststädning.


Jag kunde inte vara med och röja den här gången, men kände att jag måste fota lite för bladets skull, så man har någonting att publisera. Det är väl ingen risk att någon av deltagarna fick träningsvärk den här gången, möjligen i käkmusklerna av allt tuggande.

Buskklipp.



Adjunkten (finare ord för ämneslärare) Stefan A, vill framföra sitt varma tack till framförallt de vackra damer som var med och klippte buskarna runt lekplatsen.

Rättelse.

Hillenbladets ansvarige utgivare, får be om ursäkt för det feltryck som smög sig in i fam. Rörborns bröllopsreportage. Bettans efternamn som ogift skall vara Flodberg inte Flodkvist som felaktigt angavs. M.V.H. Gustaf.

Fornlämningar.3.


Eftersom det ännu inte går att tanka hem och skriva ut RAA´s kartor, blev jag tvungen att göra en egen primitiv modell. Här på bilden ser ni en del av Hagaberg.
Nr:1. Bosättning och gravar, sten, järn, bronsålder. Undersökt 1988.
Nr:2. Fångstgrop 6m diameter fylld med kvistar. Undersökt 1998. Förmodligen i samband med Hillenvägens byggprospektering.
Nr:3. Platsen för mitt eget fornfynd, funnet vid undersökning 2008.
Nr:4. Hästskomuseum.

Den som tycker det är roligt med fornlämningar, gå in på www.raa.se och klicka på en ruta där det står fornsök. (Annars Kan ni kolla in mig som sitter här som ett fornminne).

Hästskon.

Angående alla hundratals intresserades frågor om mitt skofynds ålder, kan jag bara säga att det inte kan avgöras med annat än C-14 metoden. Jag har sökt på nätet efter beskrivningar av medeltida hästskor, men har mest hittat forum där man på moderna hästar diskuterar hästskons vara eller icke vara, trots att man har skott hovar med järn i tusentals år. Den här skon kan vara 50år 500år vem vet? Den ser för mig väldigt gammal och "hemgjord" ut. Eftersom intresset för denna sko har blivit så stort, skall jag öppna ett museum med denna enda sko (så att man slipper gå runt och titta på en massa annat gammalt skit). Jag hade tänkt mig en entreavgift på 750:- för vuxna och 745:- för barn och pensionärer. Större sällskap måste naturligtvis beställa tid och begära offert. Öppettider blir söndagkvällar 23:30-halv tolv. Eventuellt kör jag en Sverigeturne över sommaren -09, jag har hört att folk har tröttnat på Rapsody in rock. ( Fan vet om jag inte ska dra till med en tusenlapp för pensionärer.)

Per och Bettan.

Nu tänker jag berätta vilka Per och Bettan är. Per Rörborn och Birgitta Flodberg, numera Rörborn även hon. Alltså Herr och Fru Rörborn, föräldrar till Elin Rörborn, till yttermera visso även husse och matte till Frazze och Morriz. Hela familjen boendes i en förort till Hillen, som kallas för Snyten. För kartor och vägbeskrivning, sök på eniro.se.

Höstbröllop.

Här är allt klart, och alla var jätteglada. Därefter skredo de lyckliga tu ut på stadshustrappan, för att mottaga folkets jubel.
Efter några djupa andetag, kunde vigseln förättas, och ringar utbytas, medan den lilla brudnäbben, Elin storögt tittade på och undrade vad som försiggick. Elin fick naturligtvis också en "vigselring".
Efter mycket tjat från mig, om vådan av att leva i synd, (gud´s straffdom och sån´t) bestämde sig Per och Bettan för att ingå äktenskap med varandra, om jag och min hustru ställde upp som vittnen, vilket vi naturligtvis gjorde. På bilden här ser vi brudparet anfalla varandra, så vigselförättaren fick vänligen men bestämt be paret att lugna sig tills vigselakten var fullbordad.

Senfärdig.


När jag satt och pillade på dattatoren, fick jag fram ett gammalt mail från Börje "gnisten" Sagström. Bilden var så ohemult vacker så jag måste ju bara publicera den. Tack Börje för ditt engagemang i Hillenbladet.

Fornlämning 2.


Här har vi Oden på sin häst.


Här är hästskon på stenen.

Jag har tyvärr inte kunnat hitta några anteckningar om direkta utgrävningsfynd i björkdungen, men när jag gick där inne och spekulerade, fattade jag beslutet att det är gammal betesmark, som har fått växa igen sedan 40-50 år tillbaka. Detta grundar jag på dom grövsta björkarnas uppskattade ålder. När jag ska lämna dungen ser jag en mossig sten, med en konstigt formad mossa, jag tittar närmare, och ser en hästsko inbäddad i mossan. Tyvärr blir jag så exalterad att jag plockar fram skon innan jag dokumenterar fyndet. Den ser väldigt gammal ut, men hästskor har sett likadana ut sedan man började sko sina hästar. Så jag sätter mig på fyndplatsen, trycker skon mellan mina händer, blundar och slår till klervoajansknappen. Det första jag förnimmer är det folk som gräver dom diken som finns på platsen, och en ung tjej som plockar upp nämnda sko ur leran i diket, och lägger den på stenen där jag sitter. Hon glömmer den förmodligen sen, för just hästskor har inget större arkeologiskt värde, hur gamla dom än är. Tiden flimrar bakåt, och jag ser att man i långliga tider har haft sina gårdshästar på bete just i dom här markerna. Plötsligt ser jag en annorlunda häst, och jag tänker " jag skulle nog slopat den sista stänkaren" för den rackar'n har åtta ben, och springer i luften. Men det är naturligtvis Odens åttafotade häst Sleipner, han kan ju såna konster. När han är alldeles över mig tappar han en sko från sin ena högra bakskånk. Hade jag setat där när det begav sig, hade jag fått den rakt i pallet, det hade ju verkligen varit nåt att skriva hem om. Så nu har jag en sko från Sleipner liggandes på köksbänken, vilket är i högsta grad intressant. PS Min gamla mor sade till mig när hon låg på sitt yttersta,-Hurrudu Janne du ska aldrig ljuga, och det har jag aldrig gjort DS.

Fornlämningar.

Jag har pratat med länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, angående fårbete i våran björkdunge, det är inga problem att ha betesdjur på fornlämningar bara man är aktsam. Man får inte ha foderhäckar, vattenposter, eller stängselstolpar direkt på fornlämningen. Jag håller på och söker uppgifter om den utgrävning som gjorts i dungen men det går tidvis lite trögt, för RAA håller på med sin fornsöktjänst på hemsidan. Så vitt jag kan förstå så har man funnit en bosättning, och gravsättningar i dungen, men jag återkommer i ärendet när jag vet mer.

Forum för fårskallar.


Det kanske är någon som minns fåren som kom på besök i Brottberga hage, som jag skrev om i Maj. Nu har dom flyttats till annan ort. Det finns ett antal får (från Valby friluftsmuseum) som placeras ut på olika ställen runt vår stad, för att våra gamla hagar och betesmarker inte skall försvinna helt. Det är så att en del av den unika flora, som finns på våra betesvallar, dör ut när betesdjuren försvinner. Jordbruksverket, och andra myndigheter har ansvar för att mångfalden bevaras, bland raser arter och sorter. Jag har efter en idé från Malmbergar´n, slängt ut en blänkare om att försöka få hit några får till våran egen K-märkta björkdunge, som jag tycker borde ha gallrats för länge sedan. Det finns dom som har varit på kommunen ang. röjning av dungen, utan någon respons från det hållet, har jag hört.

Brittsommar.


Alla har väl märkt att Aug-Sep. har vädermässigt varit bedrövliga, och förkortat sommaren på ett tråkigt sätt. Men idag onsdag står solen som spön i backen över Hillenvägen, det tackar vi för, och hoppas det håller i sig.

Hillenbladet.

Om jag inte får upp antalet prenumeranter på Hillenbladet, ser jag mig nödgad att höja prenumerationsavgiften.
M.V.H. Redaktörn

5 åring.


Idag var jag bjuden på tårtkalas hos lilla Ebba som fyllde 5år.
GRATTIS och stort tack till henne.

Bredband???????


Det är väl tur att vi inte la en massa pengar på stadsnätet, och deras bredband. Mäsenborna dom lät sig luras till detta, och nu har råttorna käkat upp fiberoptiken som vore det lakritsremmar. Sanna mina ord, bredband kommer att gå i graven som strumpebanden gjorde när strumpbyxan precenterades. Ha tålamod gott folk, snart går varenda liten "byte" via satelit. För så är det, för det vet jag, för så är det.

Svårt att åldras?


Jag tror inte bara jag tittar på fel ålderskattegori, när jag tittar efter klasskamrater och dylikt. När man nån gång ser en bekant från det förgångna, så tänker i alla fall jag "fan va gammal" han/hon ser ut.
Jag hade fått en ny tandläkare, när jag var där senast, och tyckte mig känna igen namnet. Kan det vara HON tänkte jag, en söt tjej från min klass i högstadiet, som jag var dökär i.
Men när hon kommer ut i väntrummet (en GAMMAL, gråhårig, gravitationstyngd och sur kärring)förstår jag att det inte kan vara den jag trodde.
Efter utförd behandling kände jag att jag måste fråga ändå.
-Var gick du i högstadiet, slöddrade jag fram med bedövad käft.
-Jag gick på Gidde, 9a, slutade -65 svarade hon.
-Jamen det var ju min klass, tjoar jag.

-Jaha! Och vad undervisade du i för ämnen, säger den fule fan då.

Är detta paradiset?

Dom som vill bo i New york, London, eller Paris, för det är så häftigt, har inte sett vyerna över vårt fantastiska "Hillen".

Pitoreska hus och kullersten.

Det här är ju en fantastisk vy, med Svartån kantad av gamla timmerhus till vänster, korsvirkeshuset till höger, och längst bort i fonden, allas vår i marmor klädda kommunalfallos. Men för 150 år sedan, när det hängde ett avträde, som en stor fågelholk på varje hus, där man sket rakt ner i ån, och slängde allt övrigt avfall. Det är nog svårt för oss normalrenliga att föreställa oss den stank som låg över staden på den tiden.
Några små butiker, som förmodligen bara dom närmast sörjande till innehavaren handlar i.
Det är massor med charmiga trähus och smala gränder.
Jag vandrade runt kyrkan och kyrkbacken idag, och hamnade i mina kvarter, (mitt alias är "galle")

Kaos?????



I helgen som gick var det väldigt många som fyllde år, eller åtminstonde hade kalas. Ett stort grattis till alla, och hoppas att ni inte fick bara mjuka paket. Det är emellertid lite tråkigt att vi inte har en gästparkering vid dylika tillfällen, för det blir närapå kaotiskt vissa helger Jul, Påsk, etc.