Ångest.

Känner någon mer än jag, hur ångesten lägger sig likt Lütsendimman över tillvaron. Jag tänker på alla stackars ungar som ska tillbaks till sina skolor efter ett härligt sommarlov, där dom måste lyssna på en massa dumma lärare som tycker att det viktigaste i världen är att kunna rabbla Hallands vattendrag utantill, gamla Svenska kungar, eller förklara skillnaden mellan parasiter och saprofyter. Jag minns än idag min egen inskrivningsdag 1956. Då 6 år gammal, liten och rädd, och fröken Generdahl, som genast visade att det var barn med lockigt hår, och rika föräldrar som var hennes favvosar. Det värsta var att jag först då förstog att detta helvete skulle pågå i 9 ofattbart långa år. Enligt mina äldre syskon grät jag hejdlöst i flera veckor vid den insikten.

0 kommentarer: