Ut med det gamla in med det nya.

Ja nu är det dags igen, nytt årsskifte, som skall firas som sig bör med fyrverkerier. Förr i tiden, gick man till Folkets park på valborg, och tittade på ett alldeles överdådigt fyrverkeri, som Park Anders ordnade en gång om året, publiken jublade under skådespelet. Nu för tiden har kreti och pleti större fyrverkerier än han hade då. Man undrar var det ska sluta när alla ska vara värre än grannen varje år. Själv lyckades jag få tag på en rejäl pjäs på nätet. Vi får se om någon slår den. Eventuellt ETT GOTT NYTT ÅR
Önskar Hillenbladet.

Tiger Woods.

Jag funderar på att kontakta Nobelstiftelsen, och föreslå Tiger Woods, som kandidat till medecinpriset. Motiveringen är, att han över en natt utrotade svininfluensan från jordens yta och ur media, genom att låta sig avslöjas som en ärkeidiot, som inte bara skjuter i sin lagvigdas paradisbuske, utan i varje buske han kommer åt. Men vad gör vi med allt vaccin som blir över?

Tomtebesök.

Som alltid när barnbarnen ställt ut gröt till tomten vid våran julbrasa, så kommer han och äter och värmer sig en stund.
Här har han tömt säcken över ungarna.

Hillenbladet tillönskar sina läsare en fröjdefull jul.

Luciatåg.

Jag är bara tvungen att visa lilla Sabina från hennes allra första luciatåg. Dom hade bestämt att försöka vara utomhus den här gången,så det blev fullt påklädd, och lucialinne däröver. Och på vägen till dagis, hann hon med att snubbla på linnet två gånger i värsta lervällingen, och mycket klagan över glitter och bjäfs, tills hon såg alla andra utspökade barnen, då släppte alla knutar och hon sjöng och dansade som ett proffs. Söt som en karamell är hon i allafall.

Julstämning.


Äntligen har mörker och regn bytts mot lite julstämning på Hillenvägen. Jag hoppas att det håller i sig.

Hundbajs.

Ja kära läsare nu är debatten igång igen, djurälskare vs djurhatare. En av våra hundägare på Hillenvägen, har delgivits en påse med bajs i brevlådan, utan någon som helst förklaring. Varför törs man inte konfrontera en djurägare öga mot öga om man tycker att denna har gjort något fel, det är ju så jävla fegt. Jag hoppas att det inte är någon på Hillenvägen som inte törs säga rakt ut vad han/hon tycker, för det leder till sådant trams som vi tittar på i grannfejden på TV. Gå till den granne som av någon orsak stör dig, vilken som helst, djur, skrikiga ungar, ful häck/käring/gubbe, högljudda fester, eller vad det månda vare. Berätta om ditt problem i stället för att klistra upp lappar och smyga med problemet. Får man en påse skit i brevlådan utan någon förklaring, så har man ju inte en susning om vad man gjort för fel.

Adventskalenderfenomenet.

På grund av förra inlägget måste jag berätta om en kalender i min barndom. Jag kom att tänka på det här när jag gick till ICA grytan för att köpa en sk. schokladkalender, ett gammalt försök att få barn intresserade av julkalender istället för TV. Detta sket sig naturligtvis, och barnen slet upp alla luckorna på en gång, som vilken schokladbit som helst, medan man fortsatte titta på Andy Pandy. Sedan stoppade man kalendern rätt i nyllet på ungarna genom TV´s julkalender, för det var ju där dom satt. För att återgå till tiden före TV när jag var liten, så kom jag som jag sa ihåg en gång då vi (min syrra och jag) fick en gemensam kalender, med små fack, som just en schokladkalender, men istället för godis var det små färglösa plastfigurer i form av vise män, herdar, Josef, Maria, en massa lamm och i lucka 24 the one and only, en liten nyfödd frälsare. Med andra ord hela julkrubbagrejen. Det här var ju omåttligt spännande (det fanns ju som jag sa ingen TV) vi fick öppna varannan lucka, och grät av lycka när det var något annat än ett tråkigt lamm, och hur vi samsades om lucka 24 där Jesus låg, har jag inget minne av för jag var förmodligen i något sorts euforiskt tillstånd, på gränsen till medvetslöshet just då. När julen var över (juldagen alltså) stoppades figurerna tillbaks i sina fack och tejpades igen, för att genomgå samma procedur nästa år, för pengar till en ny kalender fanns naturligtvis inte. Kottarna, ekollonen och tändstickorna som vi fick i julklapp, för att göra kossor och bygga vår egen bondgård av, kan jag ge mig fan på att det var samma varje år (men där är jag lite osäker)

Julkalender.


Hur i fridens namn ska dagens barn kunna tycka att det är spännande att öppna luckor i en papperskalender, när man från späd ålder sitter vid datorn, och spelar spel som är så naturtrogna att man på fullt allvar tror att man själv är med. Mamma ropar, kom nu Märta vi ska öppna dagens lucka, när hon just håller på att meja ner ett kompani SS soldater i Normandie. Nej inte avbryter man det för att öppna en papperslucka som avslöjar en tecknad adventstake där första ljuset har tänts. Är det inte en mobiltelefon, I-pod eller platt TV i luckorna så får det vara.

Ur led är tiden.


Idag den första december, skiner solen för första gången på länge, och det är t o m. minusgrader. Men värmen och allt regn i november, har lurat min Rosenkvitten att börja blomma.

Vaccinpanik på vaccinklinik.

Ilördags när jag gick till Erikslund för att handla lite på Nisses, prylar som jag absolut inte kunde klara mig utan, gick jag naturligtvis via den nya tunneln. På vägen dit får jag se en hundra meter lång kö till Eriksborgs vaccineringscentral ( se bild ). När vi går hem ett par timmar senare, är det fortfarande lång kö. Jag läser informationen som går ut om när man får vaccineras, och jag ingår inte i någon risk eller åldersgupp som får vaccineras på den här sidan årsskiftet. Då undrar man ju lite över den här köande folkmassan, barn, gamla, Turkar, ungdommar, Finnar, halta och lytta, till och med ett par Ungrare. -Tillhörde dom en riskgrupp? Jag tror att man får sin spruta om man ids köa för den, oavsett vem eller vad man är.

Det var knappt att applådåskorna efter öppningsceremonin klingat ut, förrän våra unga konstnärer var framme och piffade upp betongen.



Jag har sett ljuset i tunneln!

X Nu är dom äntligen färdig med tunneln.
Nu är det fritt fram för cyklister och gående.
Nu kan man cykla till bol.... jag menar MAXI på bara några minuter.

Svininfluensan.

Fan va trött jag är på medias rapportering om svininfluensan, det är hit och dit med barn, risk och åldersgrupper. Ett barn dör då ändrar man förutsättningarna för att få vaccin, från noll till två doser. Åldringar som jag är inplanerade till vecka fyra enl. landstinget. Vaccinet är slut i vissa kommuner, vad gör man då, man beklagar. Låt tiden ha sin gång, som förr i tiden, då sjukdommar och farsoter drog över jorden, för att hålla innevånarantalet på en vettig nivå. Som det är nu, vet vi ju att det går åt helvete med hela limpdegen. När vi kan stoppa alla sjukdommar, så är det bara ett stort krig som kan rädda den här planeten, genom att ta kål på miljarder människor, och börja om. Det är sorgligt men sant, så är det, för det vet jag, för så är det.

Spöktider.

Nu är det slut på spökandet för den här gången, min övervakningskamera fångade alla busarna på bild. Jag vet! Allt snack om integritetskränkande behandling bla bla bla, jag tycker det känns tryggt att ha dom på bild, så man vet vilka som har ätit upp allt vårt godis. Man får vara tacksam att dom inte busar så mycket, ens med dom som inget godis har att bjuda på.


Fredagsmys.

På fredgskvällen kom Ebba och Alfred och spökade för oss, vi blev naturligtvis jätterädda.
Huggsexa i popcornsbunken.
Sen blev det pyssel med farmor.
Slutresultatet, plastlaminerade höstlöv på en kvist.

Senare på kvällen när ungarna hade åkt hem, försökte vi höja tempen på vår egen släntrianmässiga tillvaro.

Den sanna bilden.

Så här ser Sabina ut när hon inte manipulerats av sin elaka farfar. Gå gärna in på FACEinHOLE.com och ha lite roligt med dina bilder.

Tisdagen den 27/9. Sabina.


Grattis på namnsdagen, önskar Farmor o Farfar.

Det har blivit lite som en tradition.

Lördagen ägnades åt den årliga höststädningen på Hillenvägen,själv kollade jag bara att uppslutningen var god. Här luktar det hembränt.
Folk i farten?

En and flera ändor.

I fredags gick vi ner till ån och matade änderna, så här såg det ut.

Rolighetsteorin

Den här gruppen av människor vill påstå att om saker blir lite roligare att göra så görs det mer. Och det verkar stämma i alla fall med den här trappen.

Eriksborg´s nya villaområde.

Nu är det snart klart för byggstart på den gamla bollplanen nedanför Eriksorg´s äldreboende.
Så här blir det enligt kartan.
Här har man gjort sin sista strut.

Lekplatsen i stadsparken.

Nu har jag kollat in den färdiga lekplatsen i stadsparken, och gud vad gulligt det blev. Men hur i hela fridens namn kunde detta bygge ta så lång tid att färdigställa, och hur många barn har man tänkt skulle leka här samtidigt?

Tunnelbygge.

Den här lördagen var jag och inspekterade gång och cykeltunneln igen. det blir nog bra om det någonsin blir färdigt. Det här är det långsammaste bygge jag skådat (i samma liga som lekparksbygget i stadsparken). Är det så att man drar ut på jobben så mycket det går? För att det är dåliga tider, med risk för att bli permitterad efter slutfört projekt. Jag säger som Knas Lindkvist, i sketchen Hålet i gatan. -Har man fått sig ett hål tilldelat så måste man vara rädd om det.

Tunnelseende.

Idag var trafikredaktionen ute och provgick den nya Erikslundstunneln, den är inte helt färdig, men vi provade ändå. Den funkade bra, jämfört med att springa mellan bilarna på Suraleden med risk att mista livhanken. Dom hade satt upp avspärrningar för att folk inte skulle gå där, men inget mesigare än landminor kunde hindra oss.
Tunneln på ditvägen. Tunneln på hemvägen.
x

Nirvana kanske?

Jag har fått förfrågan om en del bilder i mitt bildspel är min hjärnröntgen, jag lägger upp några här.




Så här gick det till, Alfred och jag lekte med kameran, och tog bilder genom mitt kalejdoskop, och färgglada glaskulor som han samlar på. Det var ungefär så här skimrande vi såg världen, när vi satt i stadsparken i mitten av 60 talet, pimplade billigt rödtjut och plinkade fram House of rising sun. Tre ackord på en ostämd gitarr, en grön millitärjacka och halvlångt hår, då fick man lägra alla brudarna. Härliga tider strålande tider.

Mig äger ingen.

På söndagen, efter bullbaket, gick vi på teatern och såg MIG ÄGER INGEN, efter Åsa Linderborg`s bok. Jag läste boken när den kom, och vart helt betagen, men var skeptisk till ett scenuppförande. Åsa och den här berättelsen, behöver väl knappast någon presentation, dom flesta har väl hört talas om den (åtminstånde Västeråsare). Jag har inte sett så många teaterstycken på scen, men av dom jag har sett så var det här i särklass det bästa. GÅ OCH SE DEN.