Ut med det gamla in med det nya.

Ja nu är det dags igen, nytt årsskifte, som skall firas som sig bör med fyrverkerier. Förr i tiden, gick man till Folkets park på valborg, och tittade på ett alldeles överdådigt fyrverkeri, som Park Anders ordnade en gång om året, publiken jublade under skådespelet. Nu för tiden har kreti och pleti större fyrverkerier än han hade då. Man undrar var det ska sluta när alla ska vara värre än grannen varje år. Själv lyckades jag få tag på en rejäl pjäs på nätet. Vi får se om någon slår den. Eventuellt ETT GOTT NYTT ÅR
Önskar Hillenbladet.

Tiger Woods.

Jag funderar på att kontakta Nobelstiftelsen, och föreslå Tiger Woods, som kandidat till medecinpriset. Motiveringen är, att han över en natt utrotade svininfluensan från jordens yta och ur media, genom att låta sig avslöjas som en ärkeidiot, som inte bara skjuter i sin lagvigdas paradisbuske, utan i varje buske han kommer åt. Men vad gör vi med allt vaccin som blir över?

Tomtebesök.

Som alltid när barnbarnen ställt ut gröt till tomten vid våran julbrasa, så kommer han och äter och värmer sig en stund.
Här har han tömt säcken över ungarna.

Hillenbladet tillönskar sina läsare en fröjdefull jul.

Luciatåg.

Jag är bara tvungen att visa lilla Sabina från hennes allra första luciatåg. Dom hade bestämt att försöka vara utomhus den här gången,så det blev fullt påklädd, och lucialinne däröver. Och på vägen till dagis, hann hon med att snubbla på linnet två gånger i värsta lervällingen, och mycket klagan över glitter och bjäfs, tills hon såg alla andra utspökade barnen, då släppte alla knutar och hon sjöng och dansade som ett proffs. Söt som en karamell är hon i allafall.

Julstämning.


Äntligen har mörker och regn bytts mot lite julstämning på Hillenvägen. Jag hoppas att det håller i sig.

Hundbajs.

Ja kära läsare nu är debatten igång igen, djurälskare vs djurhatare. En av våra hundägare på Hillenvägen, har delgivits en påse med bajs i brevlådan, utan någon som helst förklaring. Varför törs man inte konfrontera en djurägare öga mot öga om man tycker att denna har gjort något fel, det är ju så jävla fegt. Jag hoppas att det inte är någon på Hillenvägen som inte törs säga rakt ut vad han/hon tycker, för det leder till sådant trams som vi tittar på i grannfejden på TV. Gå till den granne som av någon orsak stör dig, vilken som helst, djur, skrikiga ungar, ful häck/käring/gubbe, högljudda fester, eller vad det månda vare. Berätta om ditt problem i stället för att klistra upp lappar och smyga med problemet. Får man en påse skit i brevlådan utan någon förklaring, så har man ju inte en susning om vad man gjort för fel.

Adventskalenderfenomenet.

På grund av förra inlägget måste jag berätta om en kalender i min barndom. Jag kom att tänka på det här när jag gick till ICA grytan för att köpa en sk. schokladkalender, ett gammalt försök att få barn intresserade av julkalender istället för TV. Detta sket sig naturligtvis, och barnen slet upp alla luckorna på en gång, som vilken schokladbit som helst, medan man fortsatte titta på Andy Pandy. Sedan stoppade man kalendern rätt i nyllet på ungarna genom TV´s julkalender, för det var ju där dom satt. För att återgå till tiden före TV när jag var liten, så kom jag som jag sa ihåg en gång då vi (min syrra och jag) fick en gemensam kalender, med små fack, som just en schokladkalender, men istället för godis var det små färglösa plastfigurer i form av vise män, herdar, Josef, Maria, en massa lamm och i lucka 24 the one and only, en liten nyfödd frälsare. Med andra ord hela julkrubbagrejen. Det här var ju omåttligt spännande (det fanns ju som jag sa ingen TV) vi fick öppna varannan lucka, och grät av lycka när det var något annat än ett tråkigt lamm, och hur vi samsades om lucka 24 där Jesus låg, har jag inget minne av för jag var förmodligen i något sorts euforiskt tillstånd, på gränsen till medvetslöshet just då. När julen var över (juldagen alltså) stoppades figurerna tillbaks i sina fack och tejpades igen, för att genomgå samma procedur nästa år, för pengar till en ny kalender fanns naturligtvis inte. Kottarna, ekollonen och tändstickorna som vi fick i julklapp, för att göra kossor och bygga vår egen bondgård av, kan jag ge mig fan på att det var samma varje år (men där är jag lite osäker)

Julkalender.


Hur i fridens namn ska dagens barn kunna tycka att det är spännande att öppna luckor i en papperskalender, när man från späd ålder sitter vid datorn, och spelar spel som är så naturtrogna att man på fullt allvar tror att man själv är med. Mamma ropar, kom nu Märta vi ska öppna dagens lucka, när hon just håller på att meja ner ett kompani SS soldater i Normandie. Nej inte avbryter man det för att öppna en papperslucka som avslöjar en tecknad adventstake där första ljuset har tänts. Är det inte en mobiltelefon, I-pod eller platt TV i luckorna så får det vara.

Ur led är tiden.


Idag den första december, skiner solen för första gången på länge, och det är t o m. minusgrader. Men värmen och allt regn i november, har lurat min Rosenkvitten att börja blomma.