Sissela Kyle.


Jag har sett flera föreställningar med Sissela (jag har bestämt att vi är du med varann). Ikväll såg jag -dina dagar är räknade i SVT, och det kan inte beskrivas i ord. Hillenbladet ger henne 5 stjärnor solar getingar eller vad fan som helst.

Sommar vs vinter.

Jag hör en massa gnäll över vintern, man längtar till sommaren. Man vill ha sommar nu på stört. Hade vi sommar nu, vad hade vi då att se fram emot? Jo en lång och kall vinter! Om man gillar vintern lika mycket som sommaren, så blir den lika kort som man tycker att sommaren är. Låtsas gilla läget.

Sprängkiosken????

En del läsare undrar över sprängkiosken. Vi som var med påden tiden vet vad det handlar om, för er yngre kan jag berätta att i slutet av Emausgatan har det sedan urminnes tider legat en liten kiosk. 1963 eller 64 var det en man som lindade in sig i en hoper dynamitgubbar, för att en tidig morgon spränga sig och den kvinna som försåg området med VLT i luften. (varför var det väl bara han som visste). Dessbättre så hann kvinnan ta skydd i en trappuppgång, medan sprängaren flög till väders. Kiosken som stod i närheten, fick ta massa stryk, och alla fönster i kvarteret likaså. I folkmun föddes "Sprängkiosken". Många år senare blev namnet permanent, och den heter så än idag.

Terrordåd.

Med anledning av alla självmordsattentat, kommer jag att tänka på när kiosken på Emausgatan fick sitt namn "SPRÄNGKIOSKEN" Sicken jääla smäll, som Sickan skulle ha sagt.

Facebook.

Facebook tror jag är en övergående fluga.

Julmarknad.

I helgen drog vi på julmarknad i Arboga, en liten trevlig stad där julmarknad får lite annan karaktär än i större städer. (läs Västerås)Naturligtvis var det parkeringskaos när vi kom dit. Men när vi letade, fann vi den här lösningen som vissa använder sig av. Lägg märke till både trottoar och P-skylt. P-övervakning finns inte i Arboga.
Det första som hände var att Sabina blev bjuden på varm choklad med marsmallows, som hon inte tyckte var någon höjdare.
Det fanns massor av godis att köpa, men hon är ingen gottegris som tur är.
Däremot var det väldigt roligt att åka karusell, när turen var slut vägrade hon kliva av som alla andra. Hon grinade en skvätt, och maskinisten lät henne åka tills hon tröttnade.
Sedan vart det en tur med häst och vagn, det var också uppskattat. Men inte som en karusell.
Det var många hästar som skulle klappas på, och av den här sötnosen fick hon en puss på huvudet, så mössan blev alldeles blöt.

Reklam i bladet?

Detta är reklam för Feelgood i Västerås. All reklam är bra reklam, fick jag lära mig när jag pluggade marknadsföring. Fan tro`t.

Kung Karl XVI Gustav.

Just nu måste varje tabloid med lite dignitet, skriva om vår kungs skabrösa leverne, så och Hillenbladet. När Hillenbladets redaktör och ansvarig utgivare, som ung soldat exerade beväring vid Svea livgarde på P1 i Enköping, ingick högvaktstjänstgöring i uppgifterna. Det här tilldrog sig 1970, då Kungen bara var en liten Prins. Min placering som Kunglig vakt, var i östra valvet, en mycket bra placering för det var innomhus, de som stog placerade i vaktkurerna utomhus, råkade ofta ut för Stockholms berusade pöbel och pack, som ville känna på vapnet, och eventuellt rycka det ifrån vakten, det var inte så kul för dom var man tvungen att skjuta. För att återgå till östra valvet och min tjänst, så bestod den av att få tiden att gå, tills Prinsen (Tjabo som vi i närmaste kretsen kallade honom) behagade komma hem från Alexandra, den kända innekrogen där Stockholms överklass festade på den tiden, för när han kom över borggården på småtimmarna, i sin röda P1800 så blinkade han med helljuset, och jag fick slå upp de stora portarna, så Prinsen kunde åka in och parkera. Som ung fattig beväring, hade man fantasier om att han någon gång skulle ha en skandalbeauties med sig, och smyga upp med för trapporna till sitt enkla käll. Då hade man ju kunnat kontakta någon tidning och tjänat en bra slant. Men detta hände aldrig. Däremot kom hans syster, en av sessorna,som jag också släppte in på nätterna, farande som ett jehu ur bilen nödig till bristningsgränsen, upp för trapporna till närmaste latrin. Tyvärr ansåg Expressen att en skitnödig Prinsessa, inta var mycket att skriva om. Inga som helst snaskigheter att sälja till pressen.

Spökerier.

Nu är det höstlov i skolorna, och vi fick besök av Alfred och Ebba på torsdagen,så att dom skulle slippa fritis en dag.Då tog vi och drog till Vallby friluft, på spökvandring.Det var en tipspromenad mellan gårdarna, där man svarade på spökfrågor, och letade efter ruskigheter i fönstren. Efter denna skräckupplevelse, var vi tvungna att få ner pulsen och lugna nerverna med så kallad skräpmat. Liemannen.
Lilla spöket Labans kusiner.
Huvvvva.
MMMMM va gott.

Dom här skrämde mig mer än Vallby`s spöken.

Årets snapsvisa 2010.

Erik de Maré från Malmö, har erövrat titeln Svensk mästare i snapsvisor 2010.
Köpa byxor.
Melodi: Det var på Capri vi mötte varandra.

Att köpa byxor, en prövning för många,
Dom sitter sällan så bra, som dom ska.
Dom är för korta, för långa, för trånga.
Men en snaps sitter jämt lika bra!

Stort GRATTIS till Erik från Hillenbladet.

Vallbysäär den nya skidorten????

Ja gott folk, nu ska det bli fart i vår gamla skidbacke har jag hört. I säkert femton år har Västerås slalomklubb tjatat på kommunen om stöd till igångsättande av Vedbobacken. Svaret har varje gång varit negativt, inga pengar från oss. I år rev fastighetskontoret den värmestuga som stått oanvänd i så många år. Kort därefter dyker det upp ett antal frivilliga, som börjar röja upp runt skidliften, för här ska det åkas skidor. Kan det vara så, att stadens styrande fick dåligt samvete för att ha rivit värmestugan,(som i mångt och mycket skötts om av slalomklubbens medlemmar på ideell basis) och plötsligt kompenserat klubben med lite tröstpengar, för det har ju alltid varit bristen på den varan som stoppat klubben från att åka i backen, rätta mig om jag har fel. Jag var upp och tittade på backen, samt tog några bilder. Det såg ut som man hade spännt upp och oljat dragbanan.
Våra alphyddor i Vallbysäär, kommer att stiga i pris till fantasisummor. Vi kommer att kunna hysa in Tyskar och Österrikare som jagar superpister, i våra garage, för dygnspriser som är så höga, att vi vanliga människor inte klarar av att räkna nollorna. Härliga tider strålande tider.

Mera kommentarer och inlägg tack.

Det är alltid roligt med kommentarer till mina inlägg i bladet. Nu har det poppat upp en galen Finska med kommentarer, det blir väldigt intressant.

Angående unika besökare som räknas i bloggen.

En del av Hillenbladets läsare, har vanföreställningen att dom räknas varje gång dom klickar in sig på sidan. Så är icke fallet, varje besökare räknas bara första gången, om han använder samma dator och adress. Annars skulle besökarantalet vara enormt, bara på mina egna besök. Har ni fattat det nu?

Alfred Ebba Och Zixten.

Alfred och Zixten.
Ebba och Zixten.
Här har Zixten stupat efter några timmars lek med A och E.

Hillenbladet proudley present Zixten från Dingtuna.



Idag är det höstdagjämning.

det är vackert men lite sorgligt.

Dränering av sumphålet.

För er som inte hade förmånen att övervaka arbetet med att dränera sumphålet i lekparken, kan jag precentera en liten bildsvit.




Jag älskar arbete, jag kan stå och titta i timmar på folk som arbetar.

Idag onsdagen 1a september registrerade Hillenbladet antalet unika besökare till 8000.

Jag känner att jag måste berätta...

När jag sitter och tittar på mitt gamla klassfoto, får jag fram så många bilder och händelser i huvet, och får lust att berätta om alla klasskamrater, men det är väl antagligen integritetskränkande så det struntar jag i den här gången. Men jag måste berätta en historia som handlar om, bilden ovanför och grabben längst ner i högra hörnet på klassfotot. Den här händelsen tilldrog sig alltså 1957. Banankompaniet hade etablerat sig i stan och hade lager på Bangatan, vid ett av de röda tegelhöghusen, som då var ganska nybyggda. En dag gick det ut ett påbud, att man på Konsumbutiken i samma kvarter bjöd alla barn på smakprov av banankompaniets produkt BANAN. Efter skolan drog alla (åtminstonde) pojkar till nämnda affär för att få en banan. Där hade man införskaffat en stor svart neger som delade ut frukten (på den här tiden hette det fortfarande neger, och den här mannen såg ut precis som dom beskrevs i skolböckerna). Här stog han, stor, rund, glad, och svart som en kolkällare, och delade bananer med en stor kniv av machetetyp, för man fick bara en halv banan, för att få den andra halvan, var man tvungen att gå med ett klistermärke i pannan eller på näsroten, där det stog FYFFES, ända till nästa dag. Vi skulle alltså vara reklampelare under ett dygn för att kunna hämta en halv banan till. När vi kom ut ur butiken tog vi naturligtvis bort det löjliga märket, och satte på någon skolbok, för att sätta tillbaks på näsan, när vi skulle hämta slutlikviden nästa dag. Nu kommer vi till grabben nere i hörnet, han hette Ib efternamnet har jag ingen aning om, men han var Dansk och försvann ur vår klass efter ettan. Han var den enda i klassen som vägrade lura banankompaniet, så han behöll märket i pannan hela dygnet så och på natten. Dagen efter fick vi alla en halv banan till, trots att Ib var den ende av oss som inte gjort sig skyldig till kontraktsbrott. Tilläggas kan att vi ungar uttalade FYFFES som det stavas, men äldre ungdommar som läste engelska påstod att det hette FAJFS. Jag vet inte än idag vilket som är rätt.

Skolstartsångest.

Nu närmar sig skolstarten för massor med ungar och ungdomar,och jag hoppas att dom inte har den ångest som jag själv känner (för deras skull inför starten.) Varje år återkommer mina egna sommarlovsslut, trots att det är så länge sedan jag slutade grundskolan.Bilden här ovan är från vårterminen 1957, andra terminen på mitt första skolår. Främre raden till höger om mitten, där sitter jag med mina blåvita Converse på fötterna. Sådana skor använder jag än i denna dag trots min ålder. Som alla kan se så är resten av barnaskaran frökens gullungar allihop, hade man lockigt hår och rika föräldrar då var lilla fröken nära att pinka på sig i sitt fjäskande. Till mig sa hon aldrig ett ord, eller hjälpte med någonting vad jag kan minnas.(Lärare var överklass, fam.Gahlon var sketen arbetarklass som man inte gärna blandade sig med).

På begäran.

En del manliga läsare har hört av sig, och efterlyst lite mer kvinnlig fägring i Hillenbladet. Nu är ju inte det här någon herrtidning, men red. vill naturligtvis försöka tillfredställa alla. Så håll till godo, men skyll inte på mig om någon får hjärtstillestånd eller andnöd.

Nu har det varit "GÅRDSFEST"

Som sagt i lördags var det dags för den årliga gårdsfesten på Hillenvägen. Det var ett fasligt ståhej, med godisregn för alla barn, karuseller och pariserhjul helt gratis. Dessutom bjöds alla på massorn av yrsel, i form av jäger, whisky, mm.Tårtgeneralen, tillika olförarn, hälsade alla varmt välkomna.
Uppslutningen var total.
Pastor Jansson läste ett stycke ur Koranen.
Lilla Simon fattade inte ett skvatt av den tolkningen.
Här gäller det att hinka i sig, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
Här har hon kroknat rejält.
Sent på natten kom en representant från moppegänget "Hagabergs dirty dräggels" och ville lugna ner stämningen en gnutta, för han hade svårt att sova (här var det nära att det blev handgemäng) men det löste sig.

Party på Hillen.

När jag såg det här anslaget på soprumsdörren, så vaknade paparazzin i mig. Jag hade hört från tidigare år att det var rena Sodom och Gomorra på deras fester, så det måste man hålla ögonen på.
När jag smög mig fram bland buskarna,blev jag fundersam för det var så lugnt, bara några försynta skratt.
När jag får in objektivet i partytältet, för att ta några smaskiga bilder på orgien, så är det bara värden själv som har någon slags ånga uppe.
Mingelbild
Mingelbild
Mingelbild. Jag tror V.I.P.folket kom drällandes lite senare.

Kräftdags.(Igen)

Nu har Hillenbladet firmafest,(Avdragsgillt naturligtvis)I det här stadiet är det bara månen som är full.
Härliga dilldoftande kräftor.
Nu tar vi den, nu tar vi den.........