Reklam i bladet?

Detta är reklam för Feelgood i Västerås. All reklam är bra reklam, fick jag lära mig när jag pluggade marknadsföring. Fan tro`t.

Kung Karl XVI Gustav.

Just nu måste varje tabloid med lite dignitet, skriva om vår kungs skabrösa leverne, så och Hillenbladet. När Hillenbladets redaktör och ansvarig utgivare, som ung soldat exerade beväring vid Svea livgarde på P1 i Enköping, ingick högvaktstjänstgöring i uppgifterna. Det här tilldrog sig 1970, då Kungen bara var en liten Prins. Min placering som Kunglig vakt, var i östra valvet, en mycket bra placering för det var innomhus, de som stog placerade i vaktkurerna utomhus, råkade ofta ut för Stockholms berusade pöbel och pack, som ville känna på vapnet, och eventuellt rycka det ifrån vakten, det var inte så kul för dom var man tvungen att skjuta. För att återgå till östra valvet och min tjänst, så bestod den av att få tiden att gå, tills Prinsen (Tjabo som vi i närmaste kretsen kallade honom) behagade komma hem från Alexandra, den kända innekrogen där Stockholms överklass festade på den tiden, för när han kom över borggården på småtimmarna, i sin röda P1800 så blinkade han med helljuset, och jag fick slå upp de stora portarna, så Prinsen kunde åka in och parkera. Som ung fattig beväring, hade man fantasier om att han någon gång skulle ha en skandalbeauties med sig, och smyga upp med för trapporna till sitt enkla käll. Då hade man ju kunnat kontakta någon tidning och tjänat en bra slant. Men detta hände aldrig. Däremot kom hans syster, en av sessorna,som jag också släppte in på nätterna, farande som ett jehu ur bilen nödig till bristningsgränsen, upp för trapporna till närmaste latrin. Tyvärr ansåg Expressen att en skitnödig Prinsessa, inta var mycket att skriva om. Inga som helst snaskigheter att sälja till pressen.

Spökerier.

Nu är det höstlov i skolorna, och vi fick besök av Alfred och Ebba på torsdagen,så att dom skulle slippa fritis en dag.Då tog vi och drog till Vallby friluft, på spökvandring.Det var en tipspromenad mellan gårdarna, där man svarade på spökfrågor, och letade efter ruskigheter i fönstren. Efter denna skräckupplevelse, var vi tvungna att få ner pulsen och lugna nerverna med så kallad skräpmat. Liemannen.
Lilla spöket Labans kusiner.
Huvvvva.
MMMMM va gott.

Dom här skrämde mig mer än Vallby`s spöken.