Anna Granberg`s konst(igheter).

När jag först såg dessa segel, tänkte jag "dessa djupa konstnärssjälar" (läs knäppgökar). Men när jag cyklade ner på ängen och läste hur hon tänkt så var det inte så knäppt längre.

Hillenbladet proudly precent.

Ett mycket lovande konstnärsämne på Hillenvägen.Konstnären Alva med sitt vinnarbidrag "blåbär".
Det officiella tillkännagivandet av de tre pristagarna i fönstret på MAXI Erikslund.

Busgänget.

Det här är Hillenvägens framtid.

Världens undergång???

Enligt vissa profetsior, så ska det gå åt pipan med vår värld i morgon. Jag märkte i våras att det mullrade oroväckande i vår lokala vulkan, det kanske var en förvarning. Jag tänker i allafall se till att ha "helt och rent under", som en säkerhet. För man vill ju inte skämmas när dom om tusen år gräver ut Hagaberg, som Pompeji.

Budgetpropossitionen.

Den som har skall varda givet!

Björnungarna i Funäsdalen.

Vi har väl knappast missat debatten om björnungarna som avlivades i Funäsdalen. Jag tror att om det hade varit valpar efter en varghona som blivit övergivna, så hade man satsat hur många miljoner som helst för att rädda dom. Att döda en varg ger nästan livstid på Hall, medan en björn inte har något värde alls. Man skulle kunna tro att det är migrationsverket som har behandlat det här ärendet.

Brevpressar.

I början på förra seklet var det poppis med brevpressar av glas, med bilder av bebisar på fårskinn. I mitt föräldrahem fanns det sådanna. Det här har blivit poppis igen, och det säljs dylika glasbitar med olika motiv, som fåglar, fjärilar mm. Jag fick ide`n att göra några med bilder på mina barnbarn. Och eftersom en del folk tjatar på mig att jag måste få tillbaks lusten att skriva i bladet (den har varit borta ett bra tag)så tänkte jag att jag lägger ut några bilder. Det kanske kan inspirera någon att göra sammaledes.Här har vi Alfred Gahlon.
Här är hans syster Ebba Gahlon.
Och här är deras kussin Sabina Anklev Gahlon.

Vedbobacken i miniatyr.

I lördags var det någon sorts reklamjippo för Vedbobacken på bondtorget, där en del ungdommar åkte snowboard i en uppbyggd liten backe. Vad det hela gick ut på fick jag inte veta, men det kanske vi kan läsa om i VLT på måndag.

Alpackor.

Rapport från min äldsta syrras födelsedagskalas i helgen.. Det här är inte gratulanten utan en galt som anföll när vi anlände festen, och jag är glad att jag var beväpnad vid tillfället för det här är inte att leka med. Vargarna som alla skriver om är kattungar i jämförelse.
Här har vi festföremålet min syster Gun och hennes ålder 69 nämner vi inte för då blir hon sur.
Här har vi ett höjdargäng av gratulanter.
Här har vi byggmästarn Inge och restauratören Pirjo som dryftar livets krussiduller.
Här ser vi festföremålets fästman Bertil och Ulla Lena Von Krusenstjärna hångla loss.
Massor med fint folk som solade sig i glansen.
Här ser vi Rutger knoll von tott af Sävstaholm som jag brukar tittulera honom, han heter Peter von krusenstjärna, och försöker likt förbannat få till det med min andra syster.
Dagen efter allt festande som var mycket trevligt, var vi och kollade Ulla Lenas och Rutgers Förlåt Peters Alpackor, kan ni se dom?

Här ser vi Ulla Lena I sitt esse som man brukar säga, bland packet eller packorna sak samma.Och här tänker jag avsluta festen med att visa varför man ägnar sitt liv åt alpackor, kolla in charmtrollet Lucifer, Ulla Lenas och Peters första. Nu tror ni dumma läsare att jag dribblar med grevar baroner byggmästare mm i min krets för att göra mig märkvärdig, och ni har helt rätt, så är det.

Soprummet efter tömning.

Igår skrev jag om sopberget och dess vedermödor idag kan jag visa bilder efter tömning.Här har vi sopor "deponi" före tömning.
Här samma katergori efter tömning, ett hundratal påsar lämnade på golvet.
Här har vi det komposterbara efter tömning, ett trettiotal påsar på golvet. Om alla 40 hushållen, ivårt område istället för bara 4-5 skulle bry sig, så skulle det inte vara något problem.

Sopberget.

Nu är det dags för ett inlägg ang. Hillenvägens soprum. Den som kommer ut i soprummet för att kasta sitt avfall, och möts av denna syn borde väl förstå att det inte är lämpligt att fortsätta stapla/ställa/lämna, ännu mer just här. Det är så att flaskor, kartonger och soppåsar som ramlar ner eller ställs på golvet tas inte omhand av "sopgubbarna" det ligger kvar tills någon av oss (den fam. som har städveckan) eller någon annan som inte vill ha ett soprum som ser för jävligt ut tar rätt på eländet. det finns så många bra ställen att kasta sitt avfall på vid storhelger. Framförallt flaskor, förpackningar och plast. Tillex. utanför MAXI där den mesta skiten kommer ifrån, man ska ju ändå dit och hämta mer. Vi måste gå ut med information till alla i området hur det ska fungera, för det är många som inte förstått. Det som skrivs i den här lokala blaskan, läses ju tyvärr inte av så många boende i området.

Sissela Kyle.

Jag har sett flera föreställningar med Sissela (jag har bestämt att vi är du med varann). Ikväll såg jag -dina dagar är räknade i SVT, och det kan inte beskrivas i ord. Hillenbladet ger henne 5 stjärnor solar getingar eller vad fan som helst.

Sommar vs vinter.

Jag hör en massa gnäll över vintern, man längtar till sommaren. Man vill ha sommar nu på stört. Hade vi sommar nu, vad hade vi då att se fram emot? Jo en lång och kall vinter! Om man gillar vintern lika mycket som sommaren, så blir den lika kort som man tycker att sommaren är. Låtsas gilla läget.

Sprängkiosken????

En del läsare undrar över sprängkiosken. Vi som var med påden tiden vet vad det handlar om, för er yngre kan jag berätta att i slutet av Emausgatan har det sedan urminnes tider legat en liten kiosk. 1963 eller 64 var det en man som lindade in sig i en hoper dynamitgubbar, för att en tidig morgon spränga sig och den kvinna som försåg området med VLT i luften. (varför var det väl bara han som visste). Dessbättre så hann kvinnan ta skydd i en trappuppgång, medan sprängaren flög till väders. Kiosken som stod i närheten, fick ta massa stryk, och alla fönster i kvarteret likaså. I folkmun föddes "Sprängkiosken". Många år senare blev namnet permanent, och den heter så än idag.

Terrordåd.

Med anledning av alla självmordsattentat, kommer jag att tänka på när kiosken på Emausgatan fick sitt namn "SPRÄNGKIOSKEN" Sicken jääla smäll, som Sickan skulle ha sagt.

Facebook.

Facebook tror jag är en övergående fluga.

Julmarknad.

I helgen drog vi på julmarknad i Arboga, en liten trevlig stad där julmarknad får lite annan karaktär än i större städer. (läs Västerås)Naturligtvis var det parkeringskaos när vi kom dit. Men när vi letade, fann vi den här lösningen som vissa använder sig av. Lägg märke till både trottoar och P-skylt. P-övervakning finns inte i Arboga.
Det första som hände var att Sabina blev bjuden på varm choklad med marsmallows, som hon inte tyckte var någon höjdare.
Det fanns massor av godis att köpa, men hon är ingen gottegris som tur är.
Däremot var det väldigt roligt att åka karusell, när turen var slut vägrade hon kliva av som alla andra. Hon grinade en skvätt, och maskinisten lät henne åka tills hon tröttnade.
Sedan vart det en tur med häst och vagn, det var också uppskattat. Men inte som en karusell.
Det var många hästar som skulle klappas på, och av den här sötnosen fick hon en puss på huvudet, så mössan blev alldeles blöt.

Reklam i bladet?

Detta är reklam för Feelgood i Västerås. All reklam är bra reklam, fick jag lära mig när jag pluggade marknadsföring. Fan tro`t.

Kung Karl XVI Gustav.

Just nu måste varje tabloid med lite dignitet, skriva om vår kungs skabrösa leverne, så och Hillenbladet. När Hillenbladets redaktör och ansvarig utgivare, som ung soldat exerade beväring vid Svea livgarde på P1 i Enköping, ingick högvaktstjänstgöring i uppgifterna. Det här tilldrog sig 1970, då Kungen bara var en liten Prins. Min placering som Kunglig vakt, var i östra valvet, en mycket bra placering för det var innomhus, de som stog placerade i vaktkurerna utomhus, råkade ofta ut för Stockholms berusade pöbel och pack, som ville känna på vapnet, och eventuellt rycka det ifrån vakten, det var inte så kul för dom var man tvungen att skjuta. För att återgå till östra valvet och min tjänst, så bestod den av att få tiden att gå, tills Prinsen (Tjabo som vi i närmaste kretsen kallade honom) behagade komma hem från Alexandra, den kända innekrogen där Stockholms överklass festade på den tiden, för när han kom över borggården på småtimmarna, i sin röda P1800 så blinkade han med helljuset, och jag fick slå upp de stora portarna, så Prinsen kunde åka in och parkera. Som ung fattig beväring, hade man fantasier om att han någon gång skulle ha en skandalbeauties med sig, och smyga upp med för trapporna till sitt enkla käll. Då hade man ju kunnat kontakta någon tidning och tjänat en bra slant. Men detta hände aldrig. Däremot kom hans syster, en av sessorna,som jag också släppte in på nätterna, farande som ett jehu ur bilen nödig till bristningsgränsen, upp för trapporna till närmaste latrin. Tyvärr ansåg Expressen att en skitnödig Prinsessa, inta var mycket att skriva om. Inga som helst snaskigheter att sälja till pressen.