Vackert vinterväder.

Idag var det ett så kallat sagolikt vinterväder, när jag gick ut med hunden. Jag kunde inte låta bli att gå till backen och titta på ungarna som åkte pulka, man önskar att man var tolv år igen, och kunde vara med i svängen.

Rapport från fattigdom och elände.

Jag fick rapport idag från Hillenbladets utrikeskorre på Bali, Monika. Hon hade klagomål på att traktamentena bara räcker till det billigaste boendet, och bad på de sämsta stränderna, så och hade hon mage att kräva risktillägg, för att det var så ohemult varmt (30-40grader). Dessutom var paraplyerna i drinkarna av lågbudgettyp från Kina. Nästa gång får jag väl åka själv på dom här skituppdragen. M.V.H. Red.

Dom smutsiga sränderna.
Extremt påvert boende.

Komma ut ur garderoben....

Idag när jag gick över det jag tror heter prästbron, kom jag att tänka på att en gammal vän till mig, tillika anställd "slangen" kallad, sade till mig att titta lite närmare på broräcket som han hade gjort en gång i tiden. Det här var långt innan homosexuella hade fått status i samhället, så det var att betrakta som nästan lite suspekt när han smugglade in ett homopar bland de figurer som beställdes på broräcket. Och hade beställaren upptäckt det här så hade han förmodligen fått sparken för sitt tilltag. Men idag fotade jag det hela för att visa allmänheten genom Hillenbladet detta unika konstverk. Jag tror inte det är så många Västeråsare som har sett "bögarna" i broräcket, för dom flesta ser inte någonting när dom är ute och går. En uppmaning från mig är att lyft blicken en aning när ni är ute och går, det finns massor av små konstverk överallt.

Datavirus?

Det är mycke snack om att det är skadligt att sitta framför datorn för länge och stirra på skärmen. Det tror jag inte ett ögonblick på.

Ingemar Johansson.

Nu har the "champ" gått ur tiden, då börjar alla som var med 1959 och lyssnade på matchen mot Floyd, att tänka tillbaks och bli nostalgiska, så ock jag. Dom här åren som Ingemar var vår hjälte, hade vi grabbar runt Humlegatan där jag växte upp, ett häktiskt liv som snurrade kring boxning. Det skrevs kontrakt på matcher, med datum och tider för huvudmatcher och returmatcher. På matchdagen spändes rep runt torkställningarna, där morsorna hängde lakan när dom hade tvättstugan, och det var fint väder. Men nu fick dom hänga i torkrummet, för nu var det VM match. Domare utsågs, i regel någon som var extra bevandrad i idrott rent allmänt, och kanske läste rekord magasinet lite noggrannare, och hade väggarna fulla med baksidesbilder från samma tidning. Dom här matcherna var egentligen veritabla slagsmål, för ett stort aber var att det var ingen som ägde några boxhandskar i början, så vi sopade på varann med hockeyhandskar på nävarna, och det kan ju vem som helst räkna ut hur blodigt det blev, och dommaren han stoppade ju aldrig fajten för något ruff, som sparkar och knuffar, för dom som stog utanför repen ville ju se så mycket blod som möjligt. Jag tror att det var lagom till returmatchen Ingo-Floyd som den största entusiasten "Spirre" (frid över hans minne,) fick riktiga boxhandskar av sin morfar och mormor, som han bodde hos. Efter det blev det mindre blodigt. Ja det var en härlig tid, även om det blev mycke näsblod. Tack Ingo för den tiden.