Idag är det höstdagjämning.

det är vackert men lite sorgligt.

Dränering av sumphålet.

För er som inte hade förmånen att övervaka arbetet med att dränera sumphålet i lekparken, kan jag precentera en liten bildsvit.




Jag älskar arbete, jag kan stå och titta i timmar på folk som arbetar.

Idag onsdagen 1a september registrerade Hillenbladet antalet unika besökare till 8000.

Jag känner att jag måste berätta...

När jag sitter och tittar på mitt gamla klassfoto, får jag fram så många bilder och händelser i huvet, och får lust att berätta om alla klasskamrater, men det är väl antagligen integritetskränkande så det struntar jag i den här gången. Men jag måste berätta en historia som handlar om, bilden ovanför och grabben längst ner i högra hörnet på klassfotot. Den här händelsen tilldrog sig alltså 1957. Banankompaniet hade etablerat sig i stan och hade lager på Bangatan, vid ett av de röda tegelhöghusen, som då var ganska nybyggda. En dag gick det ut ett påbud, att man på Konsumbutiken i samma kvarter bjöd alla barn på smakprov av banankompaniets produkt BANAN. Efter skolan drog alla (åtminstonde) pojkar till nämnda affär för att få en banan. Där hade man införskaffat en stor svart neger som delade ut frukten (på den här tiden hette det fortfarande neger, och den här mannen såg ut precis som dom beskrevs i skolböckerna). Här stog han, stor, rund, glad, och svart som en kolkällare, och delade bananer med en stor kniv av machetetyp, för man fick bara en halv banan, för att få den andra halvan, var man tvungen att gå med ett klistermärke i pannan eller på näsroten, där det stog FYFFES, ända till nästa dag. Vi skulle alltså vara reklampelare under ett dygn för att kunna hämta en halv banan till. När vi kom ut ur butiken tog vi naturligtvis bort det löjliga märket, och satte på någon skolbok, för att sätta tillbaks på näsan, när vi skulle hämta slutlikviden nästa dag. Nu kommer vi till grabben nere i hörnet, han hette Ib efternamnet har jag ingen aning om, men han var Dansk och försvann ur vår klass efter ettan. Han var den enda i klassen som vägrade lura banankompaniet, så han behöll märket i pannan hela dygnet så och på natten. Dagen efter fick vi alla en halv banan till, trots att Ib var den ende av oss som inte gjort sig skyldig till kontraktsbrott. Tilläggas kan att vi ungar uttalade FYFFES som det stavas, men äldre ungdommar som läste engelska påstod att det hette FAJFS. Jag vet inte än idag vilket som är rätt.

Skolstartsångest.

Nu närmar sig skolstarten för massor med ungar och ungdomar,och jag hoppas att dom inte har den ångest som jag själv känner (för deras skull inför starten.) Varje år återkommer mina egna sommarlovsslut, trots att det är så länge sedan jag slutade grundskolan.Bilden här ovan är från vårterminen 1957, andra terminen på mitt första skolår. Främre raden till höger om mitten, där sitter jag med mina blåvita Converse på fötterna. Sådana skor använder jag än i denna dag trots min ålder. Som alla kan se så är resten av barnaskaran frökens gullungar allihop, hade man lockigt hår och rika föräldrar då var lilla fröken nära att pinka på sig i sitt fjäskande. Till mig sa hon aldrig ett ord, eller hjälpte med någonting vad jag kan minnas.(Lärare var överklass, fam.Gahlon var sketen arbetarklass som man inte gärna blandade sig med).