Vaccinpanik på vaccinklinik.

Ilördags när jag gick till Erikslund för att handla lite på Nisses, prylar som jag absolut inte kunde klara mig utan, gick jag naturligtvis via den nya tunneln. På vägen dit får jag se en hundra meter lång kö till Eriksborgs vaccineringscentral ( se bild ). När vi går hem ett par timmar senare, är det fortfarande lång kö. Jag läser informationen som går ut om när man får vaccineras, och jag ingår inte i någon risk eller åldersgupp som får vaccineras på den här sidan årsskiftet. Då undrar man ju lite över den här köande folkmassan, barn, gamla, Turkar, ungdommar, Finnar, halta och lytta, till och med ett par Ungrare. -Tillhörde dom en riskgrupp? Jag tror att man får sin spruta om man ids köa för den, oavsett vem eller vad man är.

Det var knappt att applådåskorna efter öppningsceremonin klingat ut, förrän våra unga konstnärer var framme och piffade upp betongen.

Jag har sett ljuset i tunneln!

X Nu är dom äntligen färdig med tunneln.
Nu är det fritt fram för cyklister och gående.
Nu kan man cykla till bol.... jag menar MAXI på bara några minuter.

Svininfluensan.

Fan va trött jag är på medias rapportering om svininfluensan, det är hit och dit med barn, risk och åldersgrupper. Ett barn dör då ändrar man förutsättningarna för att få vaccin, från noll till två doser. Åldringar som jag är inplanerade till vecka fyra enl. landstinget. Vaccinet är slut i vissa kommuner, vad gör man då, man beklagar. Låt tiden ha sin gång, som förr i tiden, då sjukdommar och farsoter drog över jorden, för att hålla innevånarantalet på en vettig nivå. Som det är nu, vet vi ju att det går åt helvete med hela limpdegen. När vi kan stoppa alla sjukdommar, så är det bara ett stort krig som kan rädda den här planeten, genom att ta kål på miljarder människor, och börja om. Det är sorgligt men sant, så är det, för det vet jag, för så är det.

Spöktider.

Nu är det slut på spökandet för den här gången, min övervakningskamera fångade alla busarna på bild. Jag vet! Allt snack om integritetskränkande behandling bla bla bla, jag tycker det känns tryggt att ha dom på bild, så man vet vilka som har ätit upp allt vårt godis. Man får vara tacksam att dom inte busar så mycket, ens med dom som inget godis har att bjuda på.