Bröllop.

Jag fick en förfrågan om vilka Malin och Viktor är, och kan för alla nyfikna berätta att det är våra sedan ett år nya närmaste grannar. dom gifte sig i sin trädgård i söndags. Och för den som är riktigt jätte super nyfiken kan jag berätta att de lyckliga tu, med sina två barn, har rest till Mallorca.

Rapport från en gravhög.


I dag var vädret så ohemult vackert, så jag och delar av familjen hackade ihop en sallad, laddade en termos med kaffe och drog ut på picknic. Efter en del irrande kors och tvärs med bilen, hamnade vi vid Anundshög. Där har jag varit massor med gånger, redan som liten illbatting fick man åka dit på skolresa, på den tiden struntade man fullständigt i vad läraren som var i extas över dom här stenarna berättade. Men nu när man är vuxen och drygt det, känner man verkligen historiens vingslag när man likt Ernst går barfota i gräset och funderar över vad som egentligen har hänt på den här platsen. Ingen vet ju egentligen vem som är begravd i högen, annat än att det måste varit en burgen man/kvinna. Plötsligt ser jag korparna Hugin och Munin cirkulera över högen, så jag bestämmer mig för att försöka få kontakt, jag hävdar med bestämdhet att jag är en gnutta klervoajant. Till yttermera visso emellertid, klättrar jag upp på högen, sätter mig i lotusställning i rak linje med de två största skeppssättningarna.Jag blundar andas lugnt i säkert fyra och en halv minut,och är helt koncentrerad på år noll. Då börjar det låta som en gammal grön hammarlacksmålad skolprojektor inne i huvudet. Efter ett litet tag börjar även bilder flimra där inne, (vilket i och för sig inte är så ovanligt.)Det börjar synas massor med folk som arbetar med att täcka en brunnen stuga med grus och sten, och det kommer fram en kvinna i grova yllekläder,alla var klädda i gråa trista kläder,(då slår det mig att färgfilmen kom ju långt senare.) Hon pratar, pekar och beter sig som en guide typ, jag anar att hon berättar vem som begravs, men jag förstår inte ett jota av vad hon säger. Då inser jag, efter att ha upprepat jäs jäs på min usla skolengelska, att man inte bara skrev med runor, man pratade naturligtvis i runor, så jag fick inte veta vem som ligger i högen nu heller. PS vi tog med eget vatten till hundarna. DS

Bröllop.


Malin och Viktor 25.5.2008 stort grattis och lycka till.

Glasklart.



Nu har det gått en vecka med vår glasåtervinning,dom gröna tunnorna har mottagits med storm av oss Hillenbor. Jag kan med förtjusning visa målfoton på att rödtjut har tagit en klar ledning.

Hillenbladet.( Forum för fårskallar)




Nu har bladets chefsredaktör, stjärnreporter och hovfotograf varit på reportageresa bortåt brottberga hage igen. Vi är naturligtvis först av alla att precentera bilder på fåren som släpptes ut i hagen idag.

Krig?????



Nu har dom skitit i det blå skåpet!!!!! Nu är det krig. På morgonen när jag kliver ut på min vackra tomt i solskenet, vad skådar då mitt norra öga, om inte ett elstängsel runt "min" allmänning där jag ska ha min båt stående och min kompostbehållare, så jag kopplar bilen och drar ner alltihop. Då kommer min granne springande, viftar med armarna och skriker saker som inte lämpar sig att skriva här. Men hans inställning är den, att det här är ju en jätterolig grej för mina åtta barn. Man ska ju släppa ut får på bete här. Men jag svarar "över min döda kropp". Han replikerar med att kasta en stor sten genom mitt köksfönster, Men det tar bara några sekunder för mig att få tag på sekatören och hugga sönder däcken på hans bil..... Ni förstår alla att det bara är en saga. Det är nämligen så att man ska släppa ut får på brottberga hage, och för ändamålet satt upp elstängsel. Jag träffade inom en minut två olika uppfattningar om nämnda tilltag. Jag höll med båda, och det är väl tur att det bor mestadels flata svenskar, som knyter näven i fickan, i området. Det kommer nog att gå lugnt till, möjligen bli diskussioner. Låg det däremot i gasaremsan då jä..... (Var det fördomsfullt?)

Fika.


Idag var jag i Hallstahammar och fikade, på det förmodligen enda fiket dom har. När vi sitter och sörplar vårt kaffe på deras uteservering, som vanligt med hundarna runt benen, kommer plötsligt ägaren ut och frågar om vi vill ha en skål vatten till hundarna. Jag fick snabbt tillbaks tron på människan, efter gårdagens "fadäs". Förgyll tillvaron genom att låta det sunda förnuftet råda.

Vallby friluftsmuseum.




Idag besökte jag Vallby friluftsmuseum, jag antar att alla här på hillen känner till denna fantastiska anläggning. Det är en oas för stora och små.Jag själv är där ganska ofta med hunden och/eller barnbarnen, alltid lika trevligt.Men som den kverulant jag är, blir jag idag irriterad när jag köper fika på värdshuset och frågar om dom har någon plastbunke att ta vatten till hundarna. (Det har alltid funnits en skål med vatten vid trappen varma dagar tidigare). Men nu kunde man inte tillhandahålla något sådant, av sanitära själ. En skål som hundar har druckit ur får inte tas in i nämnda lokal igen. Jag undrar hur man gör när någon vrålförkyld eller på annat sätt sjukdomsdrabbad, kommer och snorar, nyser, och äcklar sig med deras tallrikar och bestick. Är månne detta ett nytt EU hittepå, eller rent oförstånd.

Glasåtervinning.


I morse fanns det inga kärl till glaset, bara skyltar.Så jag tänkte att här är något spännande att skriva om, men nu ikväll hade både kärl och information kommit på plats, innan någon hann slänga sina flaskor på golvet.Lite tråkigt, jag hade hoppats på en livlig sophanteringsdebatt. Vi som inte har någon gemensam tvättstuga att bråka om, där kan det gå livligt till, jag har hört från säker källa att folk har blivit ihjälslagna för att dom inte har tagit bort luddet ur torktumlaren.Hoppas att det funkar bra med dom nya greppen, och skål på er alla lådvinsälskare.

Glas???


Men den här skylten har väl hamnat i fel soprum, om inte någon har tagit beslut att vi ska sortera glas framöver.Risken är att de som inte förstår bättre börjar kasta sina flaskor på golvet under anslagen.

Sophantering.


Såg i morse att det kommit upp nya fina instruktionsblad hur man sorterar sina sopor.

Där nere på gatan…



Där nere på gatan tågar människor förbi i monotona rörelser likt robotar av stål. Hem från jobbet, hämta barnen, storhandla, laga mat. Ingen stannar upp vid mannen som sitter lutad mot den stenkalla husfasaden mitt på gatan. Ingen. De har bussar att passa, skrikiga ungar som drar och sliter i jackärmarna och tunga kassar att släpa. De har ingen tid och ingen ork. Ingen ork att stanna och skänka den där extra kronan som ligger och skräpar djupt ner i jackfickan bland nycklar och hopskrynklade kvitton. De sneglar lätt på mannen i förbifarten och låtsas inte höra dragspelsmusiken som han skapar med grova, spruckna, smått lortiga händer. Sneglar och hoppas att mannen inte ser att de ser, för det gör de. Ögonen ser, men själen blundar. Barnen pekar ibland och kommenterar hans yviga silvergråa skägg som sträcker sig ända ner till naveln. Vid busshållsplatsen står sura tanter i gråa tråkiga ullkappor med väskan i vänsterhanden. De muttrar medan de kastar föraktfulla blickar mot dragspelsmannen.

- Det är ingen idé att skänka pengar till en sån där, mumlar de till varandra.
- Han köper bara öl, det vet man ju!

Hans slitna beiga fiskeväst vittnar om många turer i ekan ute på sjön och kanske var han en skicklig fiskare en gång i tiden, med drömmar och mål. Hans plan var hur som helst inte att hamna där han är idag. Men det bryr sig inte människorna på gatan om när de passerar honom varje dag. De tänker på vad de ska laga till middag, när ungarnas fotbollsträning börjar och vad den där sommarstugan kostar varje år egentligen, kanske man skulle sälja den och satsa på en husvagn istället. De tänker på Yogapasset som börjar om två timmar och mår dåligt över hur lite familjen hittar på tillsammans nu för tiden istället för att irra omkring ensamma på knypplingskurser och bokcirklar.
En kvinna med en liten pojke i handen steppar förbi på den stenplattsbelagda gatan. Hennes höga klackar smattrar stint mot de spruckna stenarna. En maska syns tydligt bak på vaden. Den bruna kjolen i manchester är skrynklig efter åtta timmars sittande i en O-ergonomisk skrivbordsstol. Kappan ser dyr ut och den färgsprakande sjalen virvlar hela tiden i ansiktet på henne. Sminket har nästan runnit bort efter en hel dags stirrande på en blinkande datorskärm där tusentals bokstäver och siffror strömmat förbi. Håret ser oförskämt bra ut och fladdrar vackert i vinden. En tes har fastnat i ena mungipan men det märker hon inte. Pojken gråter, han är trött och har haft en lång dag på dagis, dessutom sov han säkert inte på vilan efter lunch. Mamman rycker i pojken.

- Skynda dig nu!
- Mamma ska hinna med mycket idag, vi måste in på Bolaget innan de hinner stänga.

Men pojkens strumpa har korvat sig under foten och han fryser om tårna, så han struntar fullständigt i att Bolaget snart ska stänga. När de går förbi dragspelsmannen skiner pojken upp.

- Titta mamma! Utropar han förtjust
- Han kan spela!

Mamman suckar och nickar.

- Mm just ja.
- Kan vi inte ge honom en krona? Frågar pojken och tittar upp på sin stressade mor.

Mamman ler besvärat mot dragspelsmannen, precis som om han skulle förstå hennes kniviga situation. Plånboken ligger längst ner i väskan under både agendan och mobiltelefonen. Hon har antagligen inga kontanter, möjligtvis en hundring, vilket är på tok för mycket att ge bort. Dessutom kärvar dragkedjan på väskan, det har den gjort i flera år nu. Hon skulle behöva en ny, det är hon värd tänker hon. Hennes man satsade faktiskt en halv förmögenhet på en ny stereoanläggning i vardagsrummet för inte allt så länge sedan.

- Snälla mamma! Pojken drar i hennes hand.
- Imorgon hjärtat, han finns kvar här imorgon ska du se.

Utan att vänta på något svar tar hon pojkens hand och pyser fort in genom Systembolagets automatiska skjutdörrar. Mannen spelar vidare på sitt dragspel, oberörd över vad som just skedde. Möjligtvis tyckte han lite synd om pojken. Han kände sig blödig, men var inte pojken lite lik han själv när han var i den åldern? Det blonda håret, de lätt utstående öronen, de nyfikna ögonen som orkade stanna upp och faktiskt titta, på riktigt.
Så föll mörkret, dag blev till natt och gatorna tömdes sakta på folk. Fönster efter fönster släcktes ned i dem betonggråa höghusen och endast adventsstjärnornas spröda ljus sken upp den kalla vinternatten. Kylan ligger som en dimma mellan husen och frosten glimmar vackert i alla färger på de nakna träden i parken. Dragspelsmannen ligger på sin bädd av gamla trasor. Han suckar tungt, känner sig gammal och trött, kan inte sluta tänka på pojken han såg tidigare på eftermiddagen. Han ser sitt andetag i form av ett vitt moln försvinna bland träden, men han fryser inte mer och sluter sakta sina tunga ögonlock.


Nästa dag är platsen tom där dragspelsmannen brukade sitta. Men det märker ingen. Ingen funderar vart han tagit vägen. Ingen undrar vad som hänt. Ingen bryr sig om att glada dragspelstoner brutalt bytts ut mot tung stadstrafik och skrikande barn som är trötta efter dagis. Ingen känner tomrummet efter den skäggiga mannen. Ingen undrar varför han inte sitter på sin plats längre. Ingen utom en blond pojke med lätt utstående öron som sparat en krona i sin jackficka…

Grillen är varm

Jag kunde inte hitta något bra recept på grillad kanin, det är väl lite osvenskt att äta kanin???

After work.


Jadå nu är den varm så det är bara att grilla.

gruset är utlagt.


Är grillen varm nu.

Syttende maj igen.


Så här såg den ut den Svenska unionsfaggan.

Syttende maj


I dag får vi ångra att vi upplöste unionen med Norge 1905.Men vi kan ju glädjas med Norrmännen på deras dag ändå.

En hyllning



Allas vår kära Kalle Sändare avled igår. Därför vill jag be er att ta fram era gamla LP:s, damma av dem och lyssna en stund på hans geniala busrigningar som roade hela Svenska befolkningen en gång i tiden.
Ni som saknar Kalle Sändare så mycket att ni inte vet vad ni ska göra i fortsättningen, kan jag bara påminna er om Hassan och Pippirull i P3 som också erbjuder busringningar av första klass.

Allemansrätt???

Hej alla skogsmullar. Stefan Bergh´s utförliga inlägg i debatten är som jag trodde. Så ni som går runt gårdarna uppe i skogen; man ser ganska tydligt var gärdesgårdar och häckar går, utom vid soldattorpet. Där har man alltid kunnat gå fritt men nu är det tydligen uthyrt till en privatperson, så då måste vi väl visa hänsyn och vanligt folkvett, om vi har något. Jag har försökt hitta uppgifter om nämnda torp av ren nyfikenhet, men det går tydligen inte utan regelrätt släktforskning. Om någon vet någonting så skriv om det.

Allemansrätt?????

Nu är det tisdag, och jag har gått "Jannerundan" ett internt namn på den lilla vägen som går förbi torpen och gården bakom skogen, och upptäcker att man har satt upp skyltar obehöriga äga ej tillträde i skogsbackarna. Detta beror på att någon, ingen nämd ingen klämd, plockade blommor där efter vägen, och fick en rejäl skopa ovett av en herre för att dom plockade blommor på hans tomt. Jag undrar om man kan sätta upp sådanna skyltar och hävda att det är min tomt. Hela den nämda vägen är privat och tillhör gården, men ägaren kan inte hindra folk att gå där. Jag tycker nog att en "tomt" borde markeras bättre än med en skylt eller papperslapp. Det är ju bra att veta när man går här i våra tassemarker, om man är i skogen eller på någons tomt.Om någon har kunskap eller åsikter i ämnet så kom gärna med ett inlägg.

En huppigupptäcksfärd.


Ett antal nya fina gupp har höjt sig ur marken här på Hillen. Nu får man allt hålla igen på gasen.
Lite tråkigt att vissa saktar in just vid guppet... dem har väl inte förstått poängen med det hela antar jag. Vi får hålla tummarna att det går bra i fortsättningen och att vi alla hjälps åt att hålla ordning på Rallykallarna!
Fin dag i övrigt med både sol och värme... Glad!

Grillrök.



  1. Grillmästarens hustru
Mästaren själv.

Nu har det brakat loss.


Alla stackars allergiker får sitta inne och titta på den vackra vårexplotionen.Vi lyckligt lottade som kan vara ute och njuta, testa att plocka de nya klibbiga björklöven "musöron" 2dl i en liten flaska brännvin låt stå till november sila av, drick som snaps till julsillen och få en smak av sommaren. Snart är det dags att leta fram julgranspyntet igen.