Alla helgons helg.


Nu är det dags att smycka våra kära bortgångnas gravar med ljus och annat vackert. Istället för att gå och köpa färdiga kransar, som jag brukar göra, gick jag ut i skogen o0ch plockade ris, mossa, och kottar. Gick sedan hem och gjorde några rosetter som vi kan smycka våra gravar med, lätt som en plätt och man sparar flera hundra spänn i dessa orostider, resultatet ses på bilden. Det behövs ingen florist för att göra detta, bara lite fantasi och lust.

Vardagshjältar.


Tidigt i morse när jag är ute med hundarna, det blåser halv storm och
den första snön vräker ner. Jag går och tänker att i det här vädret vill ingen fan vara ute, samtidigt som hunden kröker rygg för att " do what a dog got to do" ser jag mig omkring, man vill ju veta att ingen ser att man fuskar med bajspåsen. Jag hoppar till av förskräckelse,. när jag ser fru Sandström ligger på knä i häcken och ränsar ogräs. Jag frågar naturligtvis om hon mår riktigt bra, och hon förklarar att hon tagit ledigt just för att ränsa häcken från ogräs, och då ska man fan i mig gjöra det också. Jag tycker att människor med så hög moral måste premieras, när man i vanliga fall vabbar eller sjukskriver sig, för att gå till frissan eller bara ligga och titta på TV.

Farthinder.


Debatten om våra farthinder fortsätter naturligtvis, en del av hindren är för höga så man skrapar i underredet om man kör för sakta (30) man måste gasa på lite för att komma över galant. Funktionen har därmed upphört. En annan fråga har uppkommit, nämnligen: Måste inte hindren utmärkas med skyltar eller dylikt? Jag läser i VLT en artikel i "snacka om trafik" som handlar om farthinder. Citat: På 50gator måste skyltar för farthinder sättas upp, dock inte på 30gator. Jag själv anser nog att man borde markera hindren med flouroserande färg typ övergångsställen om ni fattar.

Biodling.

Här hamnade dom till slut, på ett nytt viste, hoppas dom produserar lika mycket honung som på förra gården. Själv kan jag tyvärr inte ägna mig åt biodling. Man kan ju inte ha en bisyssla om man inte har en huvudsyssla.
Transporten gick på släpvagn.
I dag var jag och hjälpte en riktig biodlare att flytta några bisamhällen, från en gård till en annan, ute vid Lundby.
Här på bilden ser vi en typisk biodlare som vet vad han håller på med. Sverige har cirka 14000 biodlare och 150000 bisamhällen. Här på bilden är det två nybörjare som missförstått det hela.

Höststädning.


Jag kunde inte vara med och röja den här gången, men kände att jag måste fota lite för bladets skull, så man har någonting att publisera. Det är väl ingen risk att någon av deltagarna fick träningsvärk den här gången, möjligen i käkmusklerna av allt tuggande.

Buskklipp.



Adjunkten (finare ord för ämneslärare) Stefan A, vill framföra sitt varma tack till framförallt de vackra damer som var med och klippte buskarna runt lekplatsen.

Rättelse.

Hillenbladets ansvarige utgivare, får be om ursäkt för det feltryck som smög sig in i fam. Rörborns bröllopsreportage. Bettans efternamn som ogift skall vara Flodberg inte Flodkvist som felaktigt angavs. M.V.H. Gustaf.

Fornlämningar.3.


Eftersom det ännu inte går att tanka hem och skriva ut RAA´s kartor, blev jag tvungen att göra en egen primitiv modell. Här på bilden ser ni en del av Hagaberg.
Nr:1. Bosättning och gravar, sten, järn, bronsålder. Undersökt 1988.
Nr:2. Fångstgrop 6m diameter fylld med kvistar. Undersökt 1998. Förmodligen i samband med Hillenvägens byggprospektering.
Nr:3. Platsen för mitt eget fornfynd, funnet vid undersökning 2008.
Nr:4. Hästskomuseum.

Den som tycker det är roligt med fornlämningar, gå in på www.raa.se och klicka på en ruta där det står fornsök. (Annars Kan ni kolla in mig som sitter här som ett fornminne).

Hästskon.

Angående alla hundratals intresserades frågor om mitt skofynds ålder, kan jag bara säga att det inte kan avgöras med annat än C-14 metoden. Jag har sökt på nätet efter beskrivningar av medeltida hästskor, men har mest hittat forum där man på moderna hästar diskuterar hästskons vara eller icke vara, trots att man har skott hovar med järn i tusentals år. Den här skon kan vara 50år 500år vem vet? Den ser för mig väldigt gammal och "hemgjord" ut. Eftersom intresset för denna sko har blivit så stort, skall jag öppna ett museum med denna enda sko (så att man slipper gå runt och titta på en massa annat gammalt skit). Jag hade tänkt mig en entreavgift på 750:- för vuxna och 745:- för barn och pensionärer. Större sällskap måste naturligtvis beställa tid och begära offert. Öppettider blir söndagkvällar 23:30-halv tolv. Eventuellt kör jag en Sverigeturne över sommaren -09, jag har hört att folk har tröttnat på Rapsody in rock. ( Fan vet om jag inte ska dra till med en tusenlapp för pensionärer.)

Per och Bettan.

Nu tänker jag berätta vilka Per och Bettan är. Per Rörborn och Birgitta Flodberg, numera Rörborn även hon. Alltså Herr och Fru Rörborn, föräldrar till Elin Rörborn, till yttermera visso även husse och matte till Frazze och Morriz. Hela familjen boendes i en förort till Hillen, som kallas för Snyten. För kartor och vägbeskrivning, sök på eniro.se.

Höstbröllop.

Här är allt klart, och alla var jätteglada. Därefter skredo de lyckliga tu ut på stadshustrappan, för att mottaga folkets jubel.
Efter några djupa andetag, kunde vigseln förättas, och ringar utbytas, medan den lilla brudnäbben, Elin storögt tittade på och undrade vad som försiggick. Elin fick naturligtvis också en "vigselring".
Efter mycket tjat från mig, om vådan av att leva i synd, (gud´s straffdom och sån´t) bestämde sig Per och Bettan för att ingå äktenskap med varandra, om jag och min hustru ställde upp som vittnen, vilket vi naturligtvis gjorde. På bilden här ser vi brudparet anfalla varandra, så vigselförättaren fick vänligen men bestämt be paret att lugna sig tills vigselakten var fullbordad.

Senfärdig.


När jag satt och pillade på dattatoren, fick jag fram ett gammalt mail från Börje "gnisten" Sagström. Bilden var så ohemult vacker så jag måste ju bara publicera den. Tack Börje för ditt engagemang i Hillenbladet.

Fornlämning 2.


Här har vi Oden på sin häst.


Här är hästskon på stenen.

Jag har tyvärr inte kunnat hitta några anteckningar om direkta utgrävningsfynd i björkdungen, men när jag gick där inne och spekulerade, fattade jag beslutet att det är gammal betesmark, som har fått växa igen sedan 40-50 år tillbaka. Detta grundar jag på dom grövsta björkarnas uppskattade ålder. När jag ska lämna dungen ser jag en mossig sten, med en konstigt formad mossa, jag tittar närmare, och ser en hästsko inbäddad i mossan. Tyvärr blir jag så exalterad att jag plockar fram skon innan jag dokumenterar fyndet. Den ser väldigt gammal ut, men hästskor har sett likadana ut sedan man började sko sina hästar. Så jag sätter mig på fyndplatsen, trycker skon mellan mina händer, blundar och slår till klervoajansknappen. Det första jag förnimmer är det folk som gräver dom diken som finns på platsen, och en ung tjej som plockar upp nämnda sko ur leran i diket, och lägger den på stenen där jag sitter. Hon glömmer den förmodligen sen, för just hästskor har inget större arkeologiskt värde, hur gamla dom än är. Tiden flimrar bakåt, och jag ser att man i långliga tider har haft sina gårdshästar på bete just i dom här markerna. Plötsligt ser jag en annorlunda häst, och jag tänker " jag skulle nog slopat den sista stänkaren" för den rackar'n har åtta ben, och springer i luften. Men det är naturligtvis Odens åttafotade häst Sleipner, han kan ju såna konster. När han är alldeles över mig tappar han en sko från sin ena högra bakskånk. Hade jag setat där när det begav sig, hade jag fått den rakt i pallet, det hade ju verkligen varit nåt att skriva hem om. Så nu har jag en sko från Sleipner liggandes på köksbänken, vilket är i högsta grad intressant. PS Min gamla mor sade till mig när hon låg på sitt yttersta,-Hurrudu Janne du ska aldrig ljuga, och det har jag aldrig gjort DS.

Fornlämningar.

Jag har pratat med länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, angående fårbete i våran björkdunge, det är inga problem att ha betesdjur på fornlämningar bara man är aktsam. Man får inte ha foderhäckar, vattenposter, eller stängselstolpar direkt på fornlämningen. Jag håller på och söker uppgifter om den utgrävning som gjorts i dungen men det går tidvis lite trögt, för RAA håller på med sin fornsöktjänst på hemsidan. Så vitt jag kan förstå så har man funnit en bosättning, och gravsättningar i dungen, men jag återkommer i ärendet när jag vet mer.