Nationaldagen.

Stor picnic på Djäkneberget har blivit som lite tradition för vår familj, men i år blev det besök utan matsäckskorg. Det var massor med folk när vi anlände, men när regnet började falla tömdes berget snabbt på dessa. Kvar blev bara närmast anhöriga till de som uppträdde på scenen. Det är tråkigt för dom som får vänta i timmar, och frysa häcken av sig, när det sedan blir deras tur får dom sjunga för en nästan tom gräsplan. Vi hade själva en bryllings kusins tremänning, som skulle sjunga, så vi var naturligtvis tvungna att stå kvar i kylan, för det ser ju illa ut om vi också skulle ge upp. Så här är det varje år för dom som kommer sist i programmet. Om det mot förmodan är någon som vill höra min åsikt, så tycker jag att man borde komprimera programmet, ta bort dom tunga operaariorna, och ha mer snabbt tjo och tjim, iform av folkmusik, trubadurer och dylikt som går hem hos allmogen.