Fredagsmys.

På fredgskvällen kom Ebba och Alfred och spökade för oss, vi blev naturligtvis jätterädda.
Huggsexa i popcornsbunken.
Sen blev det pyssel med farmor.
Slutresultatet, plastlaminerade höstlöv på en kvist.

Senare på kvällen när ungarna hade åkt hem, försökte vi höja tempen på vår egen släntrianmässiga tillvaro.

Den sanna bilden.

Så här ser Sabina ut när hon inte manipulerats av sin elaka farfar. Gå gärna in på FACEinHOLE.com och ha lite roligt med dina bilder.

Tisdagen den 27/9. Sabina.

Grattis på namnsdagen, önskar Farmor o Farfar.

Det har blivit lite som en tradition.

Lördagen ägnades åt den årliga höststädningen på Hillenvägen,själv kollade jag bara att uppslutningen var god. Här luktar det hembränt.
Folk i farten?

En and flera ändor.

I fredags gick vi ner till ån och matade änderna, så här såg det ut.

Rolighetsteorin

Den här gruppen av människor vill påstå att om saker blir lite roligare att göra så görs det mer. Och det verkar stämma i alla fall med den här trappen.

Eriksborg´s nya villaområde.

Nu är det snart klart för byggstart på den gamla bollplanen nedanför Eriksorg´s äldreboende.
Så här blir det enligt kartan.
Här har man gjort sin sista strut.

Lekplatsen i stadsparken.

Nu har jag kollat in den färdiga lekplatsen i stadsparken, och gud vad gulligt det blev. Men hur i hela fridens namn kunde detta bygge ta så lång tid att färdigställa, och hur många barn har man tänkt skulle leka här samtidigt?

Tunnelbygge.

Den här lördagen var jag och inspekterade gång och cykeltunneln igen. det blir nog bra om det någonsin blir färdigt. Det här är det långsammaste bygge jag skådat (i samma liga som lekparksbygget i stadsparken). Är det så att man drar ut på jobben så mycket det går? För att det är dåliga tider, med risk för att bli permitterad efter slutfört projekt. Jag säger som Knas Lindkvist, i sketchen Hålet i gatan. -Har man fått sig ett hål tilldelat så måste man vara rädd om det.

Tunnelseende.

Idag var trafikredaktionen ute och provgick den nya Erikslundstunneln, den är inte helt färdig, men vi provade ändå. Den funkade bra, jämfört med att springa mellan bilarna på Suraleden med risk att mista livhanken. Dom hade satt upp avspärrningar för att folk inte skulle gå där, men inget mesigare än landminor kunde hindra oss.
Tunneln på ditvägen. Tunneln på hemvägen.
x

Nirvana kanske?

Jag har fått förfrågan om en del bilder i mitt bildspel är min hjärnröntgen, jag lägger upp några här.




Så här gick det till, Alfred och jag lekte med kameran, och tog bilder genom mitt kalejdoskop, och färgglada glaskulor som han samlar på. Det var ungefär så här skimrande vi såg världen, när vi satt i stadsparken i mitten av 60 talet, pimplade billigt rödtjut och plinkade fram House of rising sun. Tre ackord på en ostämd gitarr, en grön millitärjacka och halvlångt hår, då fick man lägra alla brudarna. Härliga tider strålande tider.

Mig äger ingen.

På söndagen, efter bullbaket, gick vi på teatern och såg MIG ÄGER INGEN, efter Åsa Linderborg`s bok. Jag läste boken när den kom, och vart helt betagen, men var skeptisk till ett scenuppförande. Åsa och den här berättelsen, behöver väl knappast någon presentation, dom flesta har väl hört talas om den (åtminstånde Västeråsare). Jag har inte sett så många teaterstycken på scen, men av dom jag har sett så var det här i särklass det bästa. GÅ OCH SE DEN.

Alfred och Ebba på övernattning.

Barnbarnen kom på besök ett par dar, för deras föräldrar skulle på bröllopsfest. Det är tyvärr inte så ofta dom sover över, men det är lika rolig varje gång det sker. Här börjar det med ljuständning i höstmörkret, sen blev det massor med onyttigheter för ungarna. Fredagsmys kallar man det för i reklamen. Men det var lördag idag.
Här ser vi nattgästerna, vid frukostbordet på söndagen, mycket nyttigare än kvällen före. Efter frukosten drog vi igång ett bullbak, för det var ju kanelbullens egen dag, här lägger jag in några bilder från detta. Det vart mycket motljus, men vi artister förstår oss ju på sånt, som vanligt folk ser som misslyckanden.

Vallbyprojektet.

Här har vi en precentation av de företag mm som varit delaktiga i att försöka höja statusen på Vallbyområdet.
Här är det en portal in till det senaste tillskottet, en liten vacker parkanläggning för allsköns umgänge.
Det här blir nog kanonbra om det får chansen att växa till sig.
Den här skatebanan har jag precenterat tidigare, den ingår i det hela. Ganska flitigt använd vad jag har kunnat se, under mina spännande reportageresor i kollonierna.
Det här är den fantastiska lekplatsen i samma område. Ni som har barn, och brukar gå runt bland kvarterens olika lekplatser, för att få lite omväxling, besök den här det är en värsting.