Rapport från en gravhög.

I dag var vädret så ohemult vackert, så jag och delar av familjen hackade ihop en sallad, laddade en termos med kaffe och drog ut på picknic. Efter en del irrande kors och tvärs med bilen, hamnade vi vid Anundshög. Där har jag varit massor med gånger, redan som liten illbatting fick man åka dit på skolresa, på den tiden struntade man fullständigt i vad läraren som var i extas över dom här stenarna berättade. Men nu när man är vuxen och drygt det, känner man verkligen historiens vingslag när man likt Ernst går barfota i gräset och funderar över vad som egentligen har hänt på den här platsen. Ingen vet ju egentligen vem som är begravd i högen, annat än att det måste varit en burgen man/kvinna. Plötsligt ser jag korparna Hugin och Munin cirkulera över högen, så jag bestämmer mig för att försöka få kontakt, jag hävdar med bestämdhet att jag är en gnutta klervoajant. Till yttermera visso emellertid, klättrar jag upp på högen, sätter mig i lotusställning i rak linje med de två största skeppssättningarna.Jag blundar andas lugnt i säkert fyra och en halv minut,och är helt koncentrerad på år noll. Då börjar det låta som en gammal grön hammarlacksmålad skolprojektor inne i huvudet. Efter ett litet tag börjar även bilder flimra där inne, (vilket i och för sig inte är så ovanligt.)Det börjar synas massor med folk som arbetar med att täcka en brunnen stuga med grus och sten, och det kommer fram en kvinna i grova yllekläder,alla var klädda i gråa trista kläder,(då slår det mig att färgfilmen kom ju långt senare.) Hon pratar, pekar och beter sig som en guide typ, jag anar att hon berättar vem som begravs, men jag förstår inte ett jota av vad hon säger. Då inser jag, efter att ha upprepat jäs jäs på min usla skolengelska, att man inte bara skrev med runor, man pratade naturligtvis i runor, så jag fick inte veta vem som ligger i högen nu heller. PS vi tog med eget vatten till hundarna. DS