Jag trodde i min enfald att den vackra tavlan jag erbjöd mina läsare att bjuda på, skulle orsaka ett totalt kaos av budgivning från alla konstintresserade på Hillen. Men ack vad jag bedrog mig, det man samlar på i det här området är baran sitt eget navelludd, vilket man klistrar fast på postitlappar och sätter upp på kylskåpet, tillsammans med barnens/barnbarnens dagiskreationer. Den enda som ringde och visade intresse för tavlan, var en Rutger Knoll von Tott av Sävstaholm, han var ute efter en present till sin syster på Östermalm, som fyllde 100år. Han bjöd 11kr vilket skulle inkludera leverans och upphängning. Vart ber man en sån fara? Och mitt fantastiska hästskomuseum, som jag lagt ner så mycke tid och pengar på. Där lyser alla kultursnobbar med sin frånvaro, dom enda som vill se järnbiten är familjemedlemmar, och dom snåljåparna får jag betala inträdesavgiften åt, så där ramlar det inte in många rubler heller.
1 kommentarer:
Trodde inte du drevs av ett sådant vinstintresse?
Skicka en kommentar